Nyss hemkomna från Öppna förskolan äter jag en alldeles för sen lunch (färsk pasta och laxfilé) medans Julia ligger i vagnen och sover som en stock.
Och det är helt OK, är man en väldigt glad och intresserad bebis på ÖF, blir man trött och då ska man sova. Jag får erkänna att dagens besök var det enda hitintills som Julia vart glad iaf 90% av tiden. De resterande 10 % berodde på att hon var hungrig och efter bara 4 minuter med flaskan (hon hann med typ 30 ml) så powernappade hon 10 min innan det var dags att köra igen. Eller köra och köra, hon ligger ju mest på en matta och viftar med armarna och sparkar med benen.
Vi passade på att hämta Pike när vi ändå var i krokarna. Det känns märkligt att inte göra det jämt sen… Pike har vart hos samma dagmatte sen årsskiftet 2007/2008 och alldeles, alldeles snart är den ”eran” över.. Det återstår endast 3 hämtningar…
Ja jag har haft honom länge nu. Lilla Pike. Jag hoppas verkligen att vi håller kontakten ändå.
Så länge Julia och jag ändå är på Kåken på ÖF kan vi ju ses 🙂 Och sen är det ju alltid kul med promenad sällskap!
åh.. det gör ont i hjärtat när jag läser om Pike.. saknar min Asta väldigt mycket… Ändå var det hösten 2003 hon fick vila… jag kan fortfarande höra hennes tassar ibland…
kram