Nu är det över

Tack söta ni för kommentarerna.

Det gick bra. Eller så bra det kan gå när någon förväntas att dö.

Han var så duktig vår kille. Han fick lugnande innan kanylen sattes. Av det lugnande kräktes han. Typiskt nog hade han fått en wienerkorv av mamman innan vi åkte. Den åkte upp igen, i de fem prydliga bitar hon brutit av den i. Och karakteristiskt nog snabbade han sej att äta upp två av bitarna innan Daniel hann städa bort dem. Och det är så vi minns honom, ganska missunnsam ;)

Pike ”Korvas, Pajjen” Gerdgren

Nu är det lite ledsamt

Daniel är nere och hämtar bilen. Sen ska vi bege oss till KBA. Pike ska leka med Kaxe i trädgården, kanske rulla sej i ngt äckligt och få äta vad han vill ur kylskåpet. Nej, kanske inte det sista förresten…

Sen ska vi packa in oss i bilen en sista gång… Jag var förbi veterinären igår och frågade hur det hela går till. Det finns två alternativ.

1. Han får en dos lugnande innan dom sätter kanyl. Det tar en längre stund iom att det lugnande måste verka först. Sen när kanylen är satt och han får överdosen tar det 1- 2 min

2. Han får överdosen och sen tar det 1 – 2 min

Det är svårt

klumpen i magen
gråten i halsen
och
tårar i ögonen

Pike som liten valp med sin favorittant Glimma. Hon väntar iaf på honom. Så han blir inte ensam

Lilla Pike

Nu börjar katarakten synas i Pikes högra öga med… :( Han är så fin vår kille, och allt är perfekt så länge vi är hemma. Men ute, där börjar det bli läskigt även på dagtid och det är inte så märkligt.

På fredag kl 14 ska vi vara hos veterinären. Vi har valt att gå till den kliniken som ligger i vårt område, där har vi vart vid ett tidigare tillfälle på vet-besök och jag har vart där med Pike och handlat godis vid ett par tillfällen så har vi tur tror han att vi ska köpa ngt gott.

Det känns så tungt, igår när vi var i KBA frågade mamman om det var OK att hon slängde Pikes matskål. Och det är klart att det är OK, men det kändes konstigt att säga. Jag försöker att inte gräva ner mej i det men det är oundvikligt. Att slänga hans koppel, selar och bäddarna kommer vara jätte jobbigt. Det enda jag vill behålla är hans bruna läderhalsband med den fina namnbrickan på. Allt annat ska bort. Jag måste få ett tag på mej att låtsas som om det inte hänt.

Solstråle

Nyss hemkomna från Öppna förskolan äter jag en alldeles för sen lunch (färsk pasta och laxfilé) medans Julia ligger i vagnen och sover som en stock.

Och det är helt OK, är man en väldigt glad och intresserad bebis på ÖF, blir man trött och då ska man sova. Jag får erkänna att dagens besök var det enda hitintills som Julia vart glad iaf 90% av tiden. De resterande 10 % berodde på att hon var hungrig och efter bara 4 minuter med flaskan (hon hann med typ 30 ml) så powernappade hon 10 min innan det var dags att köra igen. Eller köra och köra, hon ligger ju mest på en matta och viftar med armarna och sparkar med benen.

Vi passade på att hämta Pike när vi ändå var i krokarna. Det känns märkligt att inte göra det jämt sen… Pike har vart hos samma dagmatte sen årsskiftet 2007/2008 och alldeles, alldeles snart är den ”eran” över.. Det återstår endast 3 hämtningar…