Torsdag
Nu har jag siktet ställt på torsdag kl 14.30 det är först då vi har fått en tid för UL. Vårt "vanliga" ställe kunde inte hjälpa oss då deras maskiner inte är lämpade för "spökveckorna" (alltså tiden mellan när man normalt gör VUL - Vaginalt UltraLjud och UL - UltraLjud) så de hänvisade oss till Dr. Anders Roth ist. Och efter ett kort samtal som väl mest var hulkningar och försök till att förklara varför det är bråttom från min sida sa den söta systern att vi var varmt välkomna på torsdag.
Jag ska vänta med att känna tills dess.
Jag förstår ingenting…
Jag har aldrig lärt mej att handskas med dåliga nyheter. Min första reaktion är kräk.
Varför jag reagerade så nu ikväll vet jag inte. De dåliga nyheterna har vi redan fått. Vi visste att le Bebe inte klarat sej. Nyheten jag nåddes av ikväll var att le Bebe är en tjej. En vacker liten lintott.
Nu är deras graviditet över. Och jag har svårt att känna glädje över vår. Eller glädjen känner jag väl f.f. men den begravs under alla andra känslorna som lurar efter varje andetag. Rädsla, Oro, Panik, Sorg… Och stora känslor väger tungt.
Därför vill jag träffa vår BM i veckan igen. För att ställa frågor till någon som kanske kan svara. Och för att få se eller höra Dunderklumpen. För jag är för tidigt gången för att känna rörelserna h*n gör själv. Och om jag hade gjort det hade det vart en trygghet i.a.f.
Men nu, nu har jag ingenting.
Älskade ängel
Nu är det på något sätt definitivt.
Nellie och Tobias är mamma och pappa...
Yvonne och Lars är farmor och farfar...
Daniel är farbror...
till ett änglabarn. En liten flicka.
Har man en gång blivit mamma, är känslorna desamma.
Vare sig den lilla nu blivit stor, i hjärtat bor eller i magen gror.
Man älskar sitt barn som en dyrbar skatt,
Varje minut, timma, dag och natt.
Kalas
Det blev alternativ 1 för dagen - 2 års kalas för lilla Ella ute i Floda. Hon firades med god lasagne och förträfflig efterrätt med 7 sorters kakor. En jätte bra eftermiddag, extra mysigt var det för Pike och Kaxe var med. Det händer sällan då vi brukar bli mycket folk och ingen av hundarna tycker det är kul med tumultet som uppstår.
Men idag vart det annorlunda.
Synd bara att Ella helt bestämt tror att Pike är en katt 
Så
Nu bestämmer jag att denna dagen är över. Det har vart en lång dag. Och det kommer en morgon för oss.
En morgon med alternativ
Alternativ 1
2 års kalas med släkten
Alternativ 2
Melodifestival kväll med fam. Pantzarvagn
Alternativ 3
Alternativ 1 + 2
Alternativ 4
Ingenting. Vi gör ingenting.
Men de besluten tar vi imorgon. Nu ska jag försöka luska ut om Daniel kommer hem ikväll eller om han stannar kvar på hisingen över natten (det är dator kalas där och D behövde sällskapet)
Det går inte
Nu har det gått ett par timmar och det känns inte bättre, jag förstår inte mer. Tvärtom jag förstår mindre…
Det är ju precis en vecka sedan jag var hemma hos Nellie och Tobias, en vecka sedan jag såg dem senast, med mage och allt. Jag fick se barnrummet som är så vackert i ordningsställt och vaggan i sovrummet. En hel lägenhet som är beredd på ett anat scenario än det om utspelar sej nu.
Men söta ni, även om vi befinner oss långt borta finns ni allra närmast i våra hjärtan. Och ni har så många som finns alldeles inom räckhåll. Kom ihåg det!
You are not alone (breathe in)
You will go on (breathe out)
Your wings will mend (breathe in)
You are loved (breathe out)