Har jag berättat att J har en all-time favoritsång?

”Händerna i luften”, med Petra Marklund. Är vi hemma måste hon upp på sitt rum och studsa studsmatta när hon hör den. Gulligt som satan, tills igår. Då hörde jag att hon sjöng med…

”…vi ska bli fulla, livet är meningslöst…”

NO MORE av den sången kan jag säga.

Det kan vara så att J och jag vart ute på promenad och att hon tvärsomnade.

Det kan vara så att jag varken har mössa, vantar eller plånbok med mig.

Det kan vara så att det inte går att själv släpa vagnen uppför trappan utan att J vaknar.

Det kan bara så att D inte svarar på telefonen. Inte på någon av dem.

Det kan vara så att jag därför står i vårt trapphus och hänger medans J sover klart.

Alltså, det här med att missa Luciatåg p.g.a jätte många möten på annan ort är inte en sån big deal när barnet 25 sekunder in på tågandes tvärvägrar bara med.

Ser ni dessutom den sjukt nöjda minen på pappan? Man skulle kunna säga att det bara är han som duger just nu, det skulle man. Och det skulle vara helt sant.

Idag är jag på utflykt. Så säger jag, andra vuxna skulle kanske säga att de är på resande fot.

Hursom sitter jag på tåg 1 av 4, på väg till Göteborg. Lite senare på väg mot Stockholm. Och sen, mycket senare, en retur på det.

Sjukt spännande med flera planerade kundmöten. Mindre kul att jag missar Js Luciatåg på förskolan. I år är hon pepparkaka, inte för att provocera, utan för att hon valde själv.

Nu måste jag sluta, behöver fokusera på att inte somna.

J och jag kliver in genom ytterdörren (D parkerar bilen). Med en gång börjar hon ropa efter Saga.

Två gånger ropar hon innan jag börjar förklara.

- Saga?!
- Saga bor inte här mer.
- Med oss?
- Nej, precis. Saga bor inte här med oss. Hon har flyttat.
- Hos grannen?

J tar små hoppsasteg neråt vardagsrummet totalt ointresserad av att fortsätta samtalet.

Och bilden är inte alls till för att jag inte ska skarva bort vagnen

Det här med att potträna i ett hem med flera våningar. Det är svettigt!

För 30 minuter sedan fick J på sig ett par trosor. 3 minuter senare ville hon leka uppe på sitt rum, och det får hon. Såklart.

Men nu 27 minuter, 4 nedkissade trosor och 3 toalettbesök senare känns det som en sisådär bra idé. Hon är duktig, men har inte riktigt bemästrat konsten om när det är dags att säga till. Nu ropar hon när hon börjar kissa och när vi svarat att vi är på väg kniper hon av och håller sig tills hon sitter på toaletten. Men sen kissar hon inte helt färdigt, det räcker med en liten skvätt på toaletten verkar hon tro. Det i sin tur resulterar i att proceduren upprepas tills hon helt enkelt har kissat färdigt. Och hur mycket vi än försöker få henne att lugna sig när hon väl sitter på toaletten så kan hon inte vänta. Men det kommer det med. Så småningom.