Alltså, det här med att lillebror Johan gärna ville testa att låta kusinerna ha lunchvilan tillsammans lät urgulligt. I teorin.

I praktiken låter det värre än vad det gör på förskolan när jag hämtar J på eftermiddagarna.

J babblar som aldrig förr och kusin V som är strax över året piper mest Iiih, Aaah, Öööh i olika tonlägen. Bägge är helt lyriska över att vara med varann <3