Det är jag det. Daniel har jobbat över varje kväll sen i måndags. Och då talar vi inte om den ”vanliga” övertiden som innebär att han inte är hemma förrens strax innan 19. Nej, vi talar om att jag hinner natta Julia och dessutom gå och lägga mej själv (vilket inte sker förrens efter 23 tiden numera).

Om detta hade vart för 5 månader sedan hade jag vart irriterad varenda kväll. Men det är jag inte, nej jag är mer ledsen. Inte p.g.a. Daniel utan för hans skull. Det är inte hans fel att han måste jobba över. Men det är synd att han missar kvalitets tid med Julia. Fram tills idag har han fått sammanlagt 1 timma vakentid med Julia (då räknar jag in nattliga blöjbyten, klappar på kinden medans hon får frukostgröten och stulna kramar på väg ut genom dörren).