Allt såg såååå bra ut. Alla värden var helt inom ramarna, inte ens en järntablett ville vår barnmorska rekommendera. Och lillans hjärta slog i 148. Också ok

Men hon har sitt sätt vår lilla fröken, för ganska snabbt efter det att barnmorskan hittat henne och börjat räkna hjärtslagen så sparkade hon (lillan alltså inte barnmorskan) ganska hårt och gick ngn annanstans. Och även om området är begränsat så vart barnmorskan tvungen att svänga omkring med doptonen en stund innan hon hittade rätt.

Nu är nästa besök planerat till den 24/5 med en gång efter föräldragruppen ska vi träffa Antonia (hon heter faktiskt så vår barnmorska) igen, då är vi i vecka 30. Galet!