Nu kör vi

Posted on 21 juli, 2010 by Chamomilla

Sista besöket hos vår ordinarie BM, har vi ”otur” måste vi träffa hennes ersättare den 4/8. Men vi siktar på att inte behöva det

Allt är precis som vanligt hur fint som helst, klumpens puls låg på 130 något lägre än tidigare. Ett plus är att vår BM var helt säker på att hon är fixerad nu. Så har jag tur är faktiskt sammandragningarna början på slutet

Ytterligare ett plus är att jag bara gått upp 0.8 kg sen sist (två veckor sedan) och med tanke på att jag är ledig och äter princip vad jag vill hela dagarna är det faktiskt en seger!

2 veckor +5 dagar

Posted on 20 juli, 2010 by Chamomilla

Så lång tid är det kvar tills den 8/8, utlovat BF. Jag ber varje dag om att hon ska komma innan dess. Jag är trött på detta nu, jag är tung, det gör ont och det är tråkigt. Men jag älskar det, såklart. Det är speciellt och jag är så otroligt glad att jag faktiskt har gjort det.

Fråga mej gärna om en vecka igen om jag ff tycker så

Imorgon är det sista gången vi träffar vår BM, nästa gång tar sommarvikarien över. Känns märkligt. Men har vi tur så har klumpen kommit innan dess.

En månad to go

Posted on 8 juli, 2010 by Chamomilla

kl 11 var vi hos BM för näst, näst sista gången. Julia är nästan fixerad, vår BM flackade mellan fixerad och ruckbar – det hela berodde lite på hur hårt hon tog i Spännande värre! Och lillans hjärta tickar på i stadiga 138 och mitt blodtryck på 130/ 65. Kom och tänka på det när vi lyssnade på hennes hjärta, det där om att man brukar säga att det låter som en liten häst som galopperar. Nu i slutet låter det snarare som ett ånglok som far fram – galet!

Sen begav vi oss inåt stan, Daniel för att fortsätta sin arbetsdag och jag för att luncha med faster Eva. Vi gick till Pasta etc på Vasaplatsen. Och till min stora glädje fanns det risotto på lunchmenyn! Oh happy day – jag har vart sugen på risotto i månader men inte orkat laga det själv! Två timmar senare var lunchen sedan länge uppäten och Eva var tvungen att gå tillbaka till jobbet. Genomgående tema för dem jag umgås med

Jag däremot var helt slut och åkte hem. Slocknade på sängen omgående, hur i hela friden hinner man bil trött av att göra ingenting stort på tre timmar??

Det värsta av allt är att jag vaknade försent! Jag hade t.o.m. lyckats stänga av alarmet på mobilen. Jag vaknade först när Glassbilen var på väg från min gata. Och jag som längtat efter Hemglass!

Kanske inte så märkligt

Posted on 20 juni, 2010 by Chamomilla

I onsdags på MVC var det dags för en ny vägning. Inte favoritmomentet men likväl, ganska viktigt. +4 vart utfallet denna gången. Det gjorde inte mej direkt lycklig men samtidigt är jag inte helt förvånad. Chokladbollarna och Fantan måste ju göra ngt.

Men å andra sidan så påminde vår Barnmorska Antonia mej om att jag faktiskt än så länge ”bara” ökat 9kg. Helt inom ramarna om vad som är OK.

Så idag har jag gjort en ny sats chokladbollar. Cuz Antonia says it’s OK

Tillbaks från MVC

Posted on 30 april, 2010 by Chamomilla

Allt såg såååå bra ut. Alla värden var helt inom ramarna, inte ens en järntablett ville vår barnmorska rekommendera. Och lillans hjärta slog i 148. Också ok

Men hon har sitt sätt vår lilla fröken, för ganska snabbt efter det att barnmorskan hittat henne och börjat räkna hjärtslagen så sparkade hon (lillan alltså inte barnmorskan) ganska hårt och gick ngn annanstans. Och även om området är begränsat så vart barnmorskan tvungen att svänga omkring med doptonen en stund innan hon hittade rätt.

Nu är nästa besök planerat till den 24/5 med en gång efter föräldragruppen ska vi träffa Antonia (hon heter faktiskt så vår barnmorska) igen, då är vi i vecka 30. Galet!

Jag förstår ingenting…

Posted on 7 februari, 2010 by Chamomilla

Jag har aldrig lärt mej att handskas med dåliga nyheter. Min första reaktion är kräk.

Varför jag reagerade så nu ikväll vet jag inte. De dåliga nyheterna har vi redan fått. Vi visste att le Bebe inte klarat sej. Nyheten jag nåddes av ikväll var att le Bebe är en tjej. En vacker liten lintott.

Nu är deras graviditet över. Och jag har svårt att känna glädje över vår. Eller glädjen känner jag väl f.f. men den begravs under alla andra känslorna som lurar efter varje andetag. Rädsla, Oro, Panik, Sorg… Och stora känslor väger tungt.

Därför vill jag träffa vår BM i veckan igen. För att ställa frågor till någon som kanske kan svara. Och för att få se eller höra Dunderklumpen. För jag är för tidigt gången för att känna rörelserna h*n gör själv. Och om jag hade gjort det hade det vart en trygghet i.a.f.

Men nu, nu har jag ingenting.

Nu gick jag sönder

Posted on 18 januari, 2010 by Chamomilla

Tänkte i helgen på varför jag inte fått svar på mina prover som jag lämnade till MVC den 14/12. Eller tänkte och tänkte det dök upp under samtalet med Mari i lördags.

Och idag, bokstavligt talat som ett brev på posten, kom mina svar. Allt är ok. Förutom att jag inte har antikroppar mot Röda hund (Rubella)… Teknikskadad som jag är googlade jag genast frasen och detta är vad jag fann:

”Eftersom det har visat sig att kvinnor som insjuknat i röda hund tidigt under graviditeten kan få missbildade barn”

”Då risken för allvarliga fosterskador är störst under de 14 första graviditetsveckorna bör de blivande föräldrarna informeras om den risken för att kunna ta ställning till huruvida dom vill avbryta graviditeten.”

Allt är alltså inte OK. Allt känns definitivt inte OK.

Varför i hela friden har inte vår barnmorska skrivit typ: ”Ring mej så kan vi diskutera provsvaret” i brevet?!

Stand by me as life unfolds

Tag Archives: barnmorska