Shaken not stirred
Jag gillar att planera, det är min grej. Men jag gillar bara att planera när saker och ting går jämt upp. Eller när jag.
Jag gillar att planera, det är min grej. Men jag gillar bara att planera när saker och ting går jämt upp. Eller när jag.
Min man är sjuk. Förkyld för att vara precis. Men riktigt, riktigt förkyld inte så där fjantigt ynklig utan på riktigt. Så kväll försöker.
Daniel och de andra karlarna ska till Tjolöholm och titta på bilar. Mamman, Pike och jag ska till mormor och fixa i trädgården.
Molnen som täckte himlen när jag var ute med Pike i morse är spårlöst försvunna. Nu är himlen klarblå och det är redan 20.
Det är den där tiden på året. Tiden för säsongsavslutning på i princip alla serier jag följer. Och än så länge har det inte.
Jag skrev för att litet tag sedan att Daniel kände första sparken från Dunderklumpen. Jag misstänkte lite grann att han bara sa så för.
Det brukar utav någon anledning bli så att vi pysslar med ngt pool-relaterat när vi är i Maren. Denna gången var det stegen i.
Det är ju tänkt att Dunderklumpen ska heta Julia. Eller tänkt och tänkt det är ju bestämt, om det inte nu blir så att.
Just precis nu strålar solen genom våra förhållandevis smutsiga fönster. Daniel sitter i köket och jobbar och dricker en ”för det är jag värd”-öl..
Alldeles nyss kände Daniel för första gången hur Dunderklumpen bökar och stökar där inne. Först i vecka 26+4 alltså