Det är ngt fel på Daniel termostat. Han är den enda jag känner som går in i ett rum (där det råder en konstant temperatur på 26 grader) och stänger fönstret (som är den enda källan till ngn typ av friskluftsintag) lägger sej på sängen och drar täcket över huvudet och somnar inom 3 sekunder.

En annan ligger i bara linne, utan täcke och gör fåniga försök till att vända och vrida sej för att hitta en ställning där så lite hud som möjligt kommer i kontakt med sängen för att ens ha en chans att somna till.

Fånigare ändå blir det när jag vaknar vid 05 tiden av att Daniel ligger och mumlar att det är varmt. Smått irriterat klappar jag honom över bröstet och viskar ”Hysch”. Med ens ser han klarvaken ut (jag vet att han inte är det) och väldigt, väldigt förnärmad. Och istället för att bara lägga sej ner och var tyst börjar han böka runt och vira in sej i täcket och till sist, när jag tror att han äntligen är klar så masar han sej närmre lyfter på täcket och ska ligga sked. I ett rum som är så varmt att t.o.m. Satan gråter!

Jag dööööör! Nu har jag gått upp, bäddat med ett lakan på soffan, öppnat balkongdörren och satt igång ugnen för att kunna grädda brödet som kalljäst i kylen över natten. Nu börjar min dag, kl är 06.21