Jag gick till Clas Ohlson på lunchen, det skulle vara ett enkelt ärende. Titta på lämplig förvaring till alla pärlor och min ler m.m. Det vart tyvärr inte riktigt så.
Clas Ohlson inne i Nordstan är fördelad på två våningar. Det jag var ute efter fanns på källarplan. Dit går trappor. Trappor som jag mer eller mindre blev knuffad ner för. Ajajaj.
Det var två killar i typ 16 års åldern som bestämt skulle hinna ner före mej. Det resulterade i att den ena av dom tjoffade armbågen i sidan på mej alldeles för hårt, jag tappade balansen och föll mer eller mindre handlöst 25 trappsteg. Andra trappsteget gjorde nog ondast, det var då hela min kroppstyngd placerades på höger axel. Resten av trappstegen hann jag iaf med att försöka förvarna om att jag var på väg ner, utom all kontroll. Jag tror jag fick med mej två kvinnor på 45+ till i fallet. Dom stod iofs längst ner så de klarade sej lindrigt undan.
Jag däremot hade hunnit med en hel del: Landa på höger axel, landa på höger skinka, slå nacken i ett trappsteg, landa på vänster höft, tappa en klack (som en snäll liten gubbe plockade upp åt mej), ropa typ ”Ojoj!” i ett desperat försök att tala om att ”Här kommer jag rullandes ner för trappan”, slå svanken i ett trappsteg.
Det märkligaste var nog ändå killarnas reaktion. Det enda de gjorde var att helt enkelt kliva rakt över mej när jag låg på golvet och krälade omkring som en annan skalbagge. Inte ett ord sa de. Jag däremot jag sa flera, inte ett enda var vänligt.
Nu är jag mör, helt slut, otroligt trött. Och någon förvaring blev det inte heller.
Hjärtat! Sickna elakingar! Hade jag varit med hade jag slått på dom! 🙁
@ Mimmi
Jo den tanken slog mej med. Eller kanske iaf putta dom nerför den andra trappan. Så hade vi vart kvitt liksom?
Men lilla vän, började du gråta? Det hade jag gjort. Stackars fräken. *krama*
@ Nellie
Nej, faktiskt inte. Inte en enda lite tår har jag fällt. Just då var jag alldeles för chockad. Jag gick inte ens direkt tillbaka till kontoret utan gjorde färdigt mina ärenden… Haltandes på en klack. 🙂