Just nu står förhoppningsvis J någorlunda fint på led i luciatåget. Det vet inte jag för jag står bakom den andra dörren, ivrig i att se mitt lilla barn göra sitt i hennes allra första luciatåg.

Om hon är lucia eller pepparkaka återstår att se, vi gav henne bägge alternativen (det finns ett tredje med som innebär lussebulle-tröja och svarta leggings men de hoppas vi hon sparar som ombyte efter tåget).

Schyyyys… Nu kommer dom.

Nej, jag gråter inte. Jag gråter inte, det är bara något som fastnat i ögat.