Vårt lilla, lilla lejon välkomnar förskoleverksamheten med öppna armar.

Igår hade vi förmånen att vara med J hela dagen på avdelningen, från 09 – 15. Eller D var med hela dagen, jag rusade till jobbet när det var dags för vila.

Det började bra, innan vi ens hade hunnit få av henne ytterkläderna rusade hon in i lokalerna. Full rulle med inomhuslek (som till stora delar för Js del bestod av att försöka klappa en av de andra barnen på kinden?) till 10, sen var det dags för utomhuslek. J kämpade på för att försöka hålla jämn takt med de andra, det gick väl så där. Hon var så trött att hon till slut trillade på näsan och skrapade upp tippen (igen! den som precis läkt ihop). Fullskalig ”Tyck-synd-om-mej-NU” gråt och blod-och tårspruteri. In och tvätta bort sand, torka snoken och försöka trösta.

11 var det dags att gå in igen för samling och för lunch. J glänste som vanligt med sin dans (f.ö. den enda av ungarna som dansade, de andra satt så fint på sina platser)! Och sen den efterlängtade lunchen, J åt som en häst, I kid you not! Och när det var dags för frukt hann hon ta två bett på äppleklyftan innan hon somnade. Då smälte mammahjärtat och jag fällde en tår för den där underbara ungen.

När det väl var dags för vila sa jag Hej då (inget hon la någon notis om) och rusade till jobbet. D var kvar tills J somnat men blev sedan hemskickad med förmaningen om att komma tillbaka kl 14. Sagt och gjort, när D väl valsade in kl 14 sprang J omkring som en vettvilling i lokalen 🙂

All is, med andra ord, good