Idag hände det äntligen. Jag kom hem från jobbet och lejonet stod framför TVn och dansade till introt till ngt av alla barnprogrammen hon gillar. Daniel ser mig och säger: Gå till mamma.

Lejonet vänder sig mot mig, skiner upp, säger sitt allra gladaste Hej och går!

Hon gick tre stapplande, instabila, riktiga steg!

Jag blev så stolt att jag grinade en skvätt. Sen grinade jag en till skvätt över att hon växer så. Och sen råkade jag kanske säga till Daniel att jag behöver en ny bebis, J fyller ju liksom inte den fuktionen längre…

Vi får väl se hur det blir med den saken. Hursom, hon går, dessa små raringarna har äntligen en funktion!