Att om jag fixar till bilderna från när jag var som tröttast och som allra säkrast på att det ALDRIG NÅGONSIN ska komma ett syskon till Julia så kanske jag glömmer bort hur trött, grinig och sliten jag var?
Eller så är det så att jag behöver putsa upp PS-kunskaperna igen?
Åh vad fint!
Och det här med syskon alltså. Jag kan liksom bli trött av bara tanken. Men man vill ju också. Ändå.