Ett försök att spalta upp vad som hänt

Julia har haft feber under kvällstid måndag, onsdag, torsdag och nu då igår. Tidigare i veckan har vi gett henne en alvedon och febern har gått ner.

Fredag

Igår fick hon en sup vid 14 tiden, då låg hennes feber på 39,7. Vid 19 fick hon feberfrossa och blev blek och lite blålila om läpparna.

Ringde till Sjukvårdsupplysningen, 40 min väntetid. Daniel bestämde att vi skulle skita i att vänta och åka in till Drottning Silvias barnsjukhus.

19.55 fick vi träffa en läkare(sköterska?) Tre försök senare hade Julia en temp på 41,nånting nånting. Det bestämdes att vi skulle få träffa en ”riktig” läkare.

20.20 Julia fick en febernedsättnade sup. Febern gick ner till 41 blankt. Lite andnöd, kräkningar och frossa.

Vi träffade läkaren. Dom sa att vi skulle till ett annat rum, vi plockade ihop våra grejer och följde efter. Jag bar Julia, Daniel allt annat. Dörrarna till det andra rummet öppnades, skitvarmt, massa apparater. Och när vi gått in i rummet och jag lagt Julia på britsen väller det in folk genom dörrarna. Totalt 6 läkare, sjuksköterskor och en narkosläkare (via telefon). Tydligen befinner vi oss i Akutrummet.

EKG, Ipren. Julias hjärta slår tydligen 250 slag i minuten. Inte bra. De ska sätta en intravenös infart jag får gå till andra delen av rummet (som den nålrädda hare jag är). Daniel sjunger för Julia och försöker hålla henne lugn medans de sticker. En sköterska håller om mej om huvudet och förklarar vad de gör.

Intravenös infart är satt, hjärtmedicin ges intravenöst. Blodprov tas. Läkaren konsulterar kardiolog och narkosläkare över telefon. De börjar prata om ett eventuellt hjärtfel. Orden ”extra nervbana” svischar förbi och Daniel blir likblek och är sekunder från att svimma. Just då längtade jag efter Arne, någon som kanske kunde förstå vad de pratade om?

Ytterligare en febernedsättande ges, pulsen sjunker till 230 och sen går den långsamt neråt.

Det bestäms att vi ska stanna över natten. Julia och jag, Daniel får inte plats.

Strax innan midnatt får vi reda på att Julia har urinvägsinfektion, därav den höga febern och frossan. Antibiotika (penicillin?) sätts in mot infektionen. Vad som gjort att hjärtat rusat vet de inte riktigt ännu.

Nu ska vi försöka sova, svårt för mej betydligt lättare för Julia som totaldäckar i sjukhussängen. 1 gång i timman under natten tas EKG på Julia. Hon sover igenom allt, t.o.m. när hon får en febernedsättande sup vid 02 sover hon.

Lördag

Julia är på gott humör, matt men glad. Äter lite halvkasst såvida det inte är fruktpuré som bjuds. Hon låter läkaren ta blod utan att röra en min. Leker med sakerna i lekrummet och charmar sköterskorna som kommer förbi.

Vi var hos kardiologen som inte kan säga annat än att det med största sannolikhet var den höga febern som gjorde att hjärtat rusade.

16 får vi beskedet om att vi får permission för natten. Att vi får åka hem! 🙂 Julia toksover i bilen, alla 14 minuterna det tar att köra från sjukhuset hem. När vi kommer hem kommer katten springande och tjuter om mat, Julia slår omedelbart upp sina ögon och sträcker sej efter Saga. Gissa om hon var glad över att vara hemma! <3

Nu väntar en natt med samsovning i storsängen, imorgon kl 12 ska vi vara tillbaka på ”vår” avdelning. Då har läkaren förhoppningsvis mer svar på de odlingar som gjorts och så hoppas vi att kardiologen kan göra ultraljudet av hjärtat då annars får vi komma tillbaka senare i veckan.