kl 11 var vi hos BM för näst, näst sista gången. Julia är nästan fixerad, vår BM flackade mellan fixerad och ruckbar – det hela berodde lite på hur hårt hon tog i 😉 Spännande värre! Och lillans hjärta tickar på i stadiga 138 och mitt blodtryck på 130/ 65. Kom och tänka på det när vi lyssnade på hennes hjärta, det där om att man brukar säga att det låter som en liten häst som galopperar. Nu i slutet låter det snarare som ett ånglok som far fram – galet!

Sen begav vi oss inåt stan, Daniel för att fortsätta sin arbetsdag och jag för att luncha med faster Eva. Vi gick till Pasta etc på Vasaplatsen. Och till min stora glädje fanns det risotto på lunchmenyn! Oh happy day – jag har vart sugen på risotto i månader men inte orkat laga det själv! 😀 Två timmar senare var lunchen sedan länge uppäten och Eva var tvungen att gå tillbaka till jobbet. Genomgående tema för dem jag umgås med 😉

Jag däremot var helt slut och åkte hem. Slocknade på sängen omgående, hur i hela friden hinner man bil trött av att göra ingenting stort på tre timmar??

Det värsta av allt är att jag vaknade försent! Jag hade t.o.m. lyckats stänga av alarmet på mobilen. Jag vaknade först när Glassbilen var på väg från min gata. Och jag som längtat efter Hemglass!