Vi har pratat om det ganska mycket, det där med hur nära man kan bo sina vänner/ familj utan att det blir för nära.

Det vi kunnat enas om är att samma område går bra, helst på motsatta sida så klart. Men närmre funkar med, nyckeln i det hela är att man ska kunna gå omkring i sin egen trädgård utan att vännerna ser en. Eller t.o.m. kunna ha hem andra vänner och inte känna att ytterdörren har en skylt som det står ”Drop-In” på.

Men frågan är om det verkligen hade vart bättre i detta läget. Alltså om vi bott i Hindås, närmre fam. Pantzarvagn. Nu när Mari har ynka 9 dagar kvar till Adas BF och jag har hela 38 dagar kvar tills det är dags för Dunderklumpen att komma ut. Som det är nu kan vi ju iaf skylla på att det är på tok för långt för oss att ses, även om vi går hemma. Det är ändå ett par kilometers gångväg från hållplatsen till hemmet och med fogar som knappt sitter ihop så säger det sej själv att det kanske inte är bästa idén nånsin, speciellt inte i strålande sol och 26 grader.

Men om vi bott närmre varann, vad skulle vi då haft att skylla på? För en del dagar (läs 87 % av tiden) vill jag bara ligga under parasollet på balkongen och sippa granatäpplejuice med isbitar och sugrör läsandes en av alla mina How-To-Graviditet/ förlossningsböcker. Då lockar inte ens ett par timmar med en av de käraste vännerna jag har. Inte ens lite grann faktiskt.