Första dagen tillbaka på jobbet efter 14 dagars ledighet och så händer det här nedanför rutan

Väpnat rån vid Kungsportsplatsen

Så här bra gick det att fota inne i fjärilsdelen

Men här på caféet funkar det bättre. Nu är det även fastställt att hög luftfuktighet gör under inte bara för mina lockar utan även för Julias

Nu är vi på väg till Salem igen för en natt ensamma i huset med tillhörande myskväll och en obligatorisk omgång tvätt. Julia passar på att vila, lyllos henne.

J har även lagt om sin krypstil. Från den mer klassiska varianten till ngt som mer liknar hur apor tar sig fram.

Kanske är de första stapplande stegen inte så långt borta?

Igår kl 15 satt Julia och jag på x2000 mot Sthlm, eller iaf Södertälje Syd. Daniel, stackarn, satt i bilen mot samma destination.

Så natten spenderas hemma hos farmor Yvonne. Och imorse kl 08.30 stod vi utanför en yrvaken Nellie som inte riktigt visste vad hennes dag skulle handla om Det är nämligen så att Nellie ska gifta sig med Daniels lillebror i augusti och idag var det äntligen dags för både möhippa och svensexa! Det var egentligen planerat att vi skulle kommit upp först på måndag men när planeringen av hipporna började bestämde vi oss för att åka upp till dem. Så idag är Daniel med på sin brors svensexa och jag (tillsammans med Julia och farmor Yvonne) bidrar på vårt sätt till möhippan. Det är nämligen vi som fått den stora äran att ta hand om Fred så att Nellie helt kan hänge sig åt alla tokigheter som är planerade. Och även om jag är liiiite avis på de som faktiskt är ”where the action is” så är jag helt otroligt glad över att spendera dagen med den underbara unge som Fred är <3

Veckan som kommer ska spenderas dels i sommarstugan utanför Katrineholm (farmor Yvonne och farfar2 Janne) och i helgen åker vi till Sågmyra i Dalarna och hänger med farfar Lasse och farmor2 Rosita i deras sommarstuga.

Det återstår alltså att se när jag har uppkoppling nästa gång

Vi åker på två veckors semester imorgon. Ungefär såhär går resonemanget till hemma hos oss.

Ryggläge på balkongen. Det är drygt 21 grader, disigt och det fläktar helt underbart. Tyvärr har Julia bestämt sej för att köra ett av sina gympapass så jag kan inte ha datorn på magen. Det blir till att vila en stund istället.

Vi har pratat om det ganska mycket, det där med hur nära man kan bo sina vänner/ familj utan att det blir för nära.

Det vi kunnat enas om är att samma område går bra, helst på motsatta sida så klart. Men närmre funkar med, nyckeln i det hela är att man ska kunna gå omkring i sin egen trädgård utan att vännerna ser en. Eller t.o.m. kunna ha hem andra vänner och inte känna att ytterdörren har en skylt som det står ”Drop-In” på.

Men frågan är om det verkligen hade vart bättre i detta läget. Alltså om vi bott i Hindås, närmre fam. Pantzarvagn. Nu när Mari har ynka 9 dagar kvar till Adas BF och jag har hela 38 dagar kvar tills det är dags för Dunderklumpen att komma ut. Som det är nu kan vi ju iaf skylla på att det är på tok för långt för oss att ses, även om vi går hemma. Det är ändå ett par kilometers gångväg från hållplatsen till hemmet och med fogar som knappt sitter ihop så säger det sej själv att det kanske inte är bästa idén nånsin, speciellt inte i strålande sol och 26 grader.

Men om vi bott närmre varann, vad skulle vi då haft att skylla på? För en del dagar (läs 87 % av tiden) vill jag bara ligga under parasollet på balkongen och sippa granatäpplejuice med isbitar och sugrör läsandes en av alla mina How-To-Graviditet/ förlossningsböcker. Då lockar inte ens ett par timmar med en av de käraste vännerna jag har. Inte ens lite grann faktiskt.