Trots

Nu ska jag trotsa både menstret och vädret och pälsa på Julia och mej för en tur inåt stan. Jag ska få leka med Helena och Julia ska få följa med, schysst mamma hon har.

Inatt har Julia sovit en Törnrosa sömn igen. 21 – 06 can I hear a Halleluja?!

Annat för intresseklubben att notera är att Julia hittat nya hobbys.

1. Riva ner tvätt från torkställningen och ge den till sin mamma
2. Ett ljud som mest kan liknas vid Kalle Anka
3. Knäppa på de små tänderna med pekfingret

Kvinnoämne

Jepp så är det, vågar du inte läsa om mens så sluta nu. Vill du inte läsa om mens sluta nu.

Menstret är tillbaka, regelbunden dessutom. Mitt problem är att sen efter förlossingen är min mens väldigt blodig. Förstår du vad jag menar? Det är ju såklart alltid blod, men innan har det vart mer flytningsaktigt i konsistensen. Nu är det… Ja, blod?

En annan sak som stör mej ngt otroligt är att jag inte kan använda min menskopp. Åååh min menskopp, den som sparat mej många tusenlappar sedan Mari (Nej men sedär en länkning ;) ) först berättade om den. Eller jag använda den, jag gör det, men den läcker? Det är ju så att snippan (f*n vad jag avskyr det ordet men skriver jag fi**an så hittar så många creeps hit via sökmotorerna) inte direkt ser likadan ut efter en förlossning som innan. Menskoppen sitter alltså inte riktigt som tidigare och jag vette tusan vad jag ska göra. Att gå tillbaka till tampong och bindor känns dumt, och dyrt framförallt.

Vad jag vill med inlägget? Ingen aning, gnälla lite bara kanske? Sluta fråga mej så mycket jag har ju mens!

Gråtmås

Det är jag denna veckan. Gråtmås och en hemskelak människa, i en härligt risig förpackning. Lyllos Daniel som får bo med detta underverket!

Menstret är alltså tillbaka och denna gången är hon styggare än på länge. Jag pendlar från att gråta över vackra låtar till att vara flyförbannad på ingenting och säga upp mej från allt, kurser, jobb, vänner, Ja allt.

Men jag ser ljus i tunneln, saker och ting kring hemligheter börjar klarna och i helgen blir det mys för hela slanten! På fredag åker vi nämligen till Maren och på lördag så hälsar vi på hos Pikes uppfödare och klämma på alla valparna!

Så imorgon kanske blir en bättre dag trots allt

På rymmen…

Jag rymde hemifrån förut. Irrade omkring planlöst i Majorna, funderade på om jag skulle slänga mej i ett dike lite grann som så här. För att liksom se hur lång tid det skulle ta innan någon saknade mej.

Det sket sej, efter ihållande regn var vartenda dike vattenfyllt och så vill jag ju inte ligga, jag gick hem ist. Väl hemma satt Pike precis innanför tröskeln och väntade på mej, i vanliga fall så när jag i hemlighet mitt behov av att vara behövd med att han alltid blir så glad när jag kommer hem. Men idag blev jag bara irriterad.

Jävla skit

Livsglädje=Null

I maj togs ju spiralen ut och sen dess har min PMS bara blivit värre och värre. Men inför denna perioden har jag nått ngn slags kulmen; humörsvängningar är extrema (jag pendlar mellan att vara tvungen att stänga in mej på toaletten på jobbet för att gråta och att vara riktigt fly förbannad till att bli riktigt riktigt deprimerad).
Jag kan alltså knappt uppföra mej kring andra människor.

Men i fredags efermiddag nådde jag nog botten. Så fort jag satte foten innanför dörren så började tårarna rinna och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mej till. Inte förrens Daniel kom hem vid 18.30 tiden lättade det lite. Och kvällen tillbringandes med huvudet i Daniel’s knä och med jämna mellanrum fällde jag ngn tår.

Helgen har sedan dess tillbringats i tystnad. I lördags rörde jag mej inte många steg från sängen och även söndagen tillbringades i stillhet.

Men hur vanligt är det eg. att kvinnor är hemma pga av PMS?
Eller är PMS en sån sak som alla tror att man kan tiga sej igenom?
Att PMS är lika med att man har liiite magvärk och känner sej ynklig…

Och hur vanligt är det eg i sin tur att PMS innebär det den gör för mej?
Eller lider jag av ngt som mer kan liknas vid PMDD? Det är väl eg. en kuggfråga då endast jag vet hur jag eg mår och jag kan med en gång säga; Symptomen för PMDD stämmer så mycket bättre överens med hur jag upplever livet i allmänhet innan mens

För ‘skojsskull’ kan jag ju checka i de saker på PMDD listan som jag kan identifiera mej i. Alltså, veckan innan är detta hur jag känner mej:
[  ] man känner sig intensivt olycklig
[  ] svårt att se framtiden som positiv
[  ] man känner sig värdelös – upplever sig inte duga till någonting
[x] överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
[x] plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråtattacker
[x] gråta mer än vanligt utan uppenbar anledning
[  ] påtaglig ängslighet eller spänningar – känsla av att vara nervös eller uppjagad
[x] varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
[x] svårt att umgås med andra människor
[  ] intresseförlust för vardagliga aktiviteter tex arbete, skola eller vänner
[x] koncentrationssvårigheter
[x] ständig trötthetskänsla eller energilöshet
[  ] ökad aptit eller tröstätande – särskilt salta eller söta livsmedel
[x] ökat sömnbehov eller sömnlöshet
[x] känsla av vanmakt eller kontrollöshet