Varför tjänstledig?
Varför inte? Är den givna motfrågan. Det är ganska så enkelt. Jag har i april varit i 7 år på den arbetsplats jag nu.
Varför inte? Är den givna motfrågan. Det är ganska så enkelt. Jag har i april varit i 7 år på den arbetsplats jag nu.
För att det här ska bli längsta inlägget på nästan två år kan jag sluta skriva nu. But I won’t! Det.
Jag har egentligen ingen anledning till att be om ursäkt för den minst sagt ofrekventa uppdaterings frekvensen men jag gört ändå. URSÄKTA! Men jag.
Just i detta nu sitter jag i ett skrämmande tomt Öresundståg på väg mot jobbet. Skrämmande tomt för tydligen är det allmän känt för.
Jag räknade ner till det nya året i dagarna 4 med ngt så festligt som influensa + öroninflammation, inte så himla mycket latjolajbans här.
Ikväll firar jag 13 dagar av icke jobb (nåja liiiite jobb blir det men bara när jag själv vill) med vitt vin. En hel.
Idag är jag på utflykt. Så säger jag, andra vuxna skulle kanske säga att de är på resande fot. Hursom sitter jag på tåg.
Länge sen jag gjorde ett inlägg säger du. 5 november säger du. Jaja men lev lite själv istället för att sitta här. Själv lever.
. . . Oj, vad bra det går! Jag skriver ett blogginlägg det bara väller ut en massa ord men ingenting blir skrivet för.