Sömnlös
Nu är det 6 dagar sedan morfar dog. Och oftast förstår jag det. Oftast tänker jag på att det är klart att han har.
Nu är det 6 dagar sedan morfar dog. Och oftast förstår jag det. Oftast tänker jag på att det är klart att han har.
Det fick vi igår, ett informationsmöte som Försäkringskassan erbjöd. För min del var det kanske inte så där väldigt mycket ny info (jag har.
Dagen har varit fantastisk, vi vaknade tidigt, åt frukost och bara mös. Sen trots att Daniel var lovad en heldag ostörd programmering så ville.
Ett okänt nummer på displayen till Daniels telefon. Ett kryptiskt samtal med en yrvaken Daniel. En yrvaken Daniel lägger på luren studsar upp ur.
Sitter och väntar på Daniel. Jag är sjukt hungrig (som varje kväll) och förfärligt sugen på Potatis- och purjolökssoppa. En alldeles förträfflig måltids idé.
Ja, det kanske är lite tunt mellan de glada och lyckliga inläggen just nu. Men sånt är väl livet ibland? Allt går i jämna.
Min sötaste har precis berättat hur jag gör för at få bort Buzz. Tokenkelt nu när jag vet själv 🙂 Längst ner finns den.
Nu är det på något sätt definitivt. Nellie och Tobias är mamma och pappa… Yvonne och Lars är farmor och farfar… Daniel är farbror….
Nu bestämmer jag att denna dagen är över. Det har vart en lång dag. Och det kommer en morgon för oss. En morgon med.