Då kommer el papa todi hem. Nu tycker jag att det räcker faktiskt. Tre dagar är nog med ensamhet. Även om jag inte tillbringade gårdagen ensam och idag åker jag och Pike till la Familia så då är vi ju inte heller ensamma. Men du fattar vad jag menar.

Igår var jag barnvakt åt Karl ett par timmar. Det vart inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt, mest för att Karl var på ett sånt himla bra humör och väldigt nyfiken. Satt inte still långa stunder alls. Istället låg han på magen under vår säng och pratade med Saga, ute på balkongen och fyllde fågelbadet med vatten (ja, han fick ju hjälp med vattnet men ändå) eller så sprang han fram och tillbaka med en mobiltelefon under hakan och ett marie kex i handen. Gullungen! Och när vi väl gick ut för att möta Mari så passade Karl på att springa till granngården och åka rutschkana. 🙂

Och nej, det blir inga barn ännu. Jag sa det till Daniel innan Karl kom ”Om jag när Karl åker härifrån tycker att han är det sötaste som finns och att allt han gjort var urgulligt. Då har jag ff en alldeles för romantisk blid av hur barn faktiskt är” 🙂 Och mycket riktigt, när Karl åkte härifrån så var han ff det gulligaste barn som finns. Sen kanske det beror på att jag vvar så tacksam över att han inte mådde dåligt här, utan fixade det i bilen på vägen hit och hemma hos sej själv. 😉 Men Sehr geehrter Herr und Frau (blir det rätt? det ska stå bäste herr och fru) jag gör det gärna igen!