I maj togs ju spiralen ut och sen dess har min PMS bara blivit värre och värre. Men inför denna perioden har jag nått ngn slags kulmen; humörsvängningar är extrema (jag pendlar mellan att vara tvungen att stänga in mej på toaletten på jobbet för att gråta och att vara riktigt fly förbannad till att bli riktigt riktigt deprimerad).
Jag kan alltså knappt uppföra mej kring andra människor.
Men i fredags efermiddag nådde jag nog botten. Så fort jag satte foten innanför dörren så började tårarna rinna och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mej till. Inte förrens Daniel kom hem vid 18.30 tiden lättade det lite. Och kvällen tillbringandes med huvudet i Daniel’s knä och med jämna mellanrum fällde jag ngn tår.
Helgen har sedan dess tillbringats i tystnad. I lördags rörde jag mej inte många steg från sängen och även söndagen tillbringades i stillhet.
Men hur vanligt är det eg. att kvinnor är hemma pga av PMS?
Eller är PMS en sån sak som alla tror att man kan tiga sej igenom?
Att PMS är lika med att man har liiite magvärk och känner sej ynklig…
Och hur vanligt är det eg i sin tur att PMS innebär det den gör för mej?
Eller lider jag av ngt som mer kan liknas vid PMDD? Det är väl eg. en kuggfråga då endast jag vet hur jag eg mår och jag kan med en gång säga; Symptomen för PMDD stämmer så mycket bättre överens med hur jag upplever livet i allmänhet innan mens
För ’skojsskull’ kan jag ju checka i de saker på PMDD listan som jag kan identifiera mej i. Alltså, veckan innan är detta hur jag känner mej:
[Â ] man känner sig intensivt olycklig
[Â ] svårt att se framtiden som positiv
[Â ] man känner sig värdelös – upplever sig inte duga till någonting
[x] överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
[x] plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråtattacker
[x] gråta mer än vanligt utan uppenbar anledning
[Â ] påtaglig ängslighet eller spänningar – känsla av att vara nervös eller uppjagad
[x] varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
[x] svårt att umgås med andra människor
[Â ] intresseförlust för vardagliga aktiviteter tex arbete, skola eller vänner
[x] koncentrationssvårigheter
[x] ständig trötthetskänsla eller energilöshet
[Â ] ökad aptit eller tröstätande – särskilt salta eller söta livsmedel
[x] ökat sömnbehov eller sömnlöshet
[x] känsla av vanmakt eller kontrollöshet
Oj oj oj, jag känner verkligen igen mig i din beskrivning! Jag har nog samtliga av symtomen på PMDD. Fick länken till din blogg av min pojkvän som tyckte att det du skriver kunde vara intressant för mig, och det var det verkligen. De flesta jag känner har samma problem som jag. Man borde forska mer på PMS och hitta fler metoder för att lindra problemen. Det är som att varje månad sjunka ner i en djup depression. PMS skämtas det ju ofta om, men det är verkligen inte det minsta roligt. Man får verkligen kämpa. Att veta att det går över hjälper lite, men det värsta är att hjärnan genast försöker att hitta orsaker till lidandet i yttervärlden – och så kommer tankarna på att man valt fel jobb, är kass, har ett dåligt förhållandet osv osv….
Hej Maria,
Det känns väldigt bra för min del att höra att det är fler som känner av samma sak. Även om det så klart är otroligt synd att fler lider av det.
Men jag måste verkligen rekommendera dig att göra det jag gjorde idag. Jag tog kontakt med en privatklinik och förklarade min situation och möttes av kommentaren: ’Vad bra att du tar tag i detta och inte lider i tysthet, vi behandlar så otroligt många kvinnor för detta och så många av dom går att hjälpa med väldigt blygsamma medel.’
Så Maria kontakta din gynekolog och se till att få hjälp, för hjälp finns att få!