På onsdag kl 06.10 lyfter planet.
Daniel är snäll nog att köra mig till flygplatsen och tur är väl det, jag hade antagligen inte klivit ur taxin. För att detta ska vara möjligt sover J hos mina föräldrar. Så på tisdag kväll pussar jag henne god natt och sen syns vi inte förrens en vecka senare.
Ibland går det bra när jag tänker på det och andra gånger, lite som nu, går det så jävla dåligt och jag är på riktigt helt övertygad om att jag inte kommer att överleva flygningen.
Den irrationella tanten i mig håller på att gå upp i spillror.
Trots att hon hålls medicinerad.
Kram! Du är i en process där du faktiskt ger dig på nåt du är mkt rädd för. Du är modig! Och det är ok att vara rädd! Det verkar ju inte stoppa dina resplaner, men kanske ger dig ökad ångest/oro, vilket är jobbigt. Ingen förändring utan ångest. Heja dig!
Kram! Du är i en process där du faktiskt ger dig på nåt du är mkt rädd för. Du är modig! Och det är ok att vara rädd! Det verkar ju inte stoppa dina resplaner, men kanske ger dig ökad ångest/oro, vilket är jobbigt. Ingen förändring utan ångest. Heja dig!
Kram! Du är i en process där du faktiskt ger dig på nåt du är mkt rädd för. Du är modig! Och det är ok att vara rädd! Det verkar ju inte stoppa dina resplaner, men kanske ger dig ökad ångest/oro, vilket är jobbigt. Ingen förändring utan ångest. Heja dig!
Tack för de uppmuntrande orden! <3
Tack för de uppmuntrande orden! <3
Tack för de uppmuntrande orden! <3