På onsdag kl 06.10 lyfter planet.

Daniel är snäll nog att köra mig till flygplatsen och tur är väl det, jag hade antagligen inte klivit ur taxin. För att detta ska vara möjligt sover J hos mina föräldrar. Så på tisdag kväll pussar jag henne god natt och sen syns vi inte förrens en vecka senare.

Ibland går det bra när jag tänker på det och andra gånger, lite som nu, går det så jävla dåligt och jag är på riktigt helt övertygad om att jag inte kommer att överleva flygningen.

Den irrationella tanten i mig håller på att gå upp i spillror.
Trots att hon hålls medicinerad.