Tack söta ni för kommentarerna.

Det gick bra. Eller så bra det kan gå när någon förväntas att dö.

Han var så duktig vår kille. Han fick lugnande innan kanylen sattes. Av det lugnande kräktes han. Typiskt nog hade han fått en wienerkorv av mamman innan vi åkte. Den åkte upp igen, i de fem prydliga bitar hon brutit av den i. Och karakteristiskt nog snabbade han sej att äta upp två av bitarna innan Daniel hann städa bort dem. Och det är så vi minns honom, ganska missunnsam 😉

Pike ”Korvas, Pajjen” Gerdgren