Det börjar bli trångt i magen för Dunderklumpen. Det märks väl mest på att sättet hon rör sej på har förändrats. Från tydliga sparkar så liknar rörelserna nu mer desperata försök att knô sej fram genom ett packat Nordstan.

Igår låg jag med huvudet i Daniels knä och han hade handen över magen på mej. Mysigt värre och det tyckte nog tjejen med, för jisses vilket spektakel hon ställde till med. Rörelser nonstop i typ 20 min innan hon powernappade och körde igång igen. Och det är väldigt msyigt, nästan lite magiskt när Daniel känner att hon rör sej. Att han liksom kan vara med, även om jag har den stora äran att känna henne hela tiden, på ett hörn ibland.

Och nu börjar jag landa lite mer i att vi kommer att klara detta när hon väl kommit hem. Att Daniel inte byggt skötbordsgrejen är inte hela världen. I värsta fall köper vi ett sånt här från IKEA.

Och det är inte ens i värsta fall. Köper vi ett sånt här har vi ju på köpet löst det faktum att vi måste sätta upp en massa hyllor eller korgar i badrummet. Det kanske t.o.m. är att föredra ett sånt här bord? I hemlighet tycker jag dessutom att det är lite snyggt.

Och bas ”must have” grejer från Apoteket finns det ingen anledning att köpa innan vi faktiskt vet att vi behöver dem. Varför köpa hem 8 olika salvor innan du ens vet vilken typ som behövs? Så det som finns kvar på handlingslistan är typ: termometer, tvättlappar, kudde och påslakanset till vagnen och vaggan. Sen klarar vi oss. Iaf första veckan. Tror jag…

OOoh, och airbagen på passagerarsidan fram i bilen måste kopplas ur!