Igår gjorde jag min första arbetsdag. Mina första 9 timmar (Nej, jag räknar givetvis inte nätter) utan Julia på 9 månader. Det gick, så kan vi säga. Jag skulle t.o.m. kunna sträcka mej till att säga att det gick bra. Tills Daniel och Julia mötte mej vid tåget när jag kom hem.
Fasiken vad jag hade längtat efter henne! <3
Och så tänkte jag, Ska det vara så här? Är det så här det är att vara förälder? Att åka till jobbet, vuxenprata, dricka kaffe utan att behöva säga Nej den är mammas hela tiden, skynda till tåget och åka hem för att få 2 timmar vakentid med mitt barn. Ska det vara så här för evigt?
Jag längtar mer och mer tills nästa vår då Daniel och jag går ner och jobbar deltid bägge två. Det kommer förhoppningsvis göra under för vår familj. Men så småningom kommer även det vara vardag och timmarna kommer ändå inte räcka till. Ska det vara så för evigt?
Vilken underbar kullamössa flickebarnet har.
Jag har själv svår ångest över att jobba överhuvudtaget. Funderar på att skaffa mig en unge varannat år ungefär.
Men jag hejar på dig. Du kommer kanske in i det bättre om ett tag. *positivt tänkande*
Visst är den fin, den har hon ärvt från sin mor 🙂
Jo, jag hoppas att jag vänjer mej för så här vill jag inte ha det
Japp, så där är det. Extra ont gör det i hjärttrakten när man kommer hem, barnet leker ännu ovetande och när det vänder sig om och tjuter i högan sky av glädjenär det upptäckt hemkomsten. De små knäna dras så fort barnet bara kan över parketten och händerna drar nästan ner byxorna på en av iver för att komma upp i famnen.
Och det spelar ingen roll; man vänjer sig inte vid det. Varje barn, varje gång ömmar det om inte mer och mer så i alla fall minst lika mycket.
Åh Mari, du är en pärla på peptalks! 😉
Jag fick det välkomnandet idag. Julia lekte med sin pappa i vardagsrummet och jag hann hänga av mej ytterkläderna innan hon upptäckte mej och pep till av glädje och kom krypandes <3
Vi är föräldralediga halva veckan var och då är det inte hjärtskärande när man är på jobbet. Rekommenderas varmt om ni tänkt skaffa er en till. Men till hösten börjar vår bebis på förskolan och då undrar jag hur det ska gå. Barnet kommer klara det hur bra som helst, men jag då?!
Vet du, det är precis ett sånt upplägg jag vill ha inför en eventuell nästa gång. Kanske t.o.m. varannan vecka systemet. Fasiken va grymt det hade vart!
Jag tycker att varannan vecka eller varannan månad låter bättre. Annars är risken att man jobbar på lediga dagar och ändå inte hinner så långt, stor (har jag upplevt i alla fall).
Sant. Tror inte min arbetsgivare hade vart lycklig över ngt annat än varannan månad.
Nej, det ska det inte- vi startar något entreprenöriellt ihop! Du är ju i rätt bransch och jag är toppen på att skriva affärsplaner och lägga upp strategier. Jag kommer inte accepter 8-17-vardag, det fungerar inte för mig. Men visst, saknaden går upp och ner också, i alla fall för mig. Men jag vill inte ha ett så inrutat liv i alla fall.