Det känns märkligt. Men i våra lokaler så sitter ytterligare två företag inhysta. Ett filmbolag och en frilansare. Killen som har filmbolaget är en lättsam typ som är lätt att prata med medans frilansaren är en sån där tyst tunn kille som liksom nästan smyger omkring. Eller han smyger ju inte men han går otroligt tyst så man hör honom aldrig. Det gör att jag alltid blir så förvånad över att se honom så varje gång klämmer jag fram ett trevande ”Hej” och när han tagit sitt kaffe (för det är just vid kaffemaskinen jag stöter på honom oftast) så måste jag alltid hejda mej för att inte ett ”Hejdå!” ska slinka ut. Och det är ju ändå lite märkligt för det är ju inte så att vi inte ses igen, vi sitter ju trots allt i samma lokaler och både han och jag är på kontoret varje dag men ändå. Så ett Hejdå är ju inte nödvändigt.. Men ändå.