Försvinner alla fröjdefulla jular när barnen är små?

Vi tog tåget till Sthlm i fredags för att första gången någonsin fira jul med lilla fam. P och här minsann, här är ”avnjuts” både kräksjuka (3 av 4 vuxna) och skrikochgråt fest (2 av 2 barn).

Men mellan varven, när ingen mår dåligt och båda barnen leker med någon av de 40 julklapparna de fick, då, då är det banne mej fint.

När jag vaknade i morse sjöng Julia sin favoritsång för stunden ”Tipp tapp” (hon sjunger bara ”Äro ljusen” och själva ”Tipp tapp” biten och i rättvisans namn låter det mer som om hon går i genom alfabetets alla konsonanter till melodin) och i övrigt var det tyst och stilla. Det hade ju också sin förklaring. De stilla brisarna från gårdagen har blåst sönder något så det är strömavbrott i hela området.

Men det är fortfarande banne mej fint att vara här.

Imorgon bär det hemåt med alla de nya leksakerna (tur att vi tog med oss en extra rullväska) mot ytterligare julfirande och obligatorik tripp till IKEA.