Alltså Jovisst mellan 11- 14 i all ära. De kom 14.35. Och jag fattar att 35 minuter efter avsatt tid kanske inte är så himla mycket i vissa ögon men med en gråtig (övertrött) bebis på armen som vägrar somna om hon inte får ligga i vagnen är 35 minuter en evighet.

De spenderade 3 minuter här inne svarade artigt på min förfrågan med ett ”Påminn oss om det när vi är här med luckorna, till våren någon gång”. Sen när de skulle gå undrade de om jag visste vilken av lägenheterna på våningen ovanför som hade nummer 227. Och de kan du ge dej f*n på att jag vet för det är den jag drömmer om på nätterna 🙂 Det är den lägenheten jag möblerar på låtsas så fort jag får möjlighet. Det är den lägenheten vi hoppas på att få.