I ungefär tre år har jag bett Daniel att fixa ngn slags bettskena/ tandskydd som han kan ha under natten. För i fyra år har jag legat och lyssnat på Daniel när han nattetid ligger och tuggar sönder sina tänder. Nej, han gnisslar inte tänder han tuggar(!) sönder dom. Tänk dig att han äter en riktigt seg köttbit, så pass illa är det.

Så igår gjorde han det, en enkel bettskena av en gel som finns hos Stadium. Och inatt har vart första natten som jag inte hört honom tugga en enda gång… Som konsekvens har jag legat och tagit hans puls med jämna mellanrum för att vara säker på att han inte råkat svälja skenan och kvävts. Jag nojjig? Inte då?