Det väntar så mycket förändring till hösten så jag har inte riktigt kunnat se vart vi ska börja. Men nu är vi här – Juli. Det innebär att vi sagt upp kontraktet på vår lägenhet i Innerstaden. Det innebär också att det bara är dryga veckan kvar till 4,5 veckor sommarlov och semester. Åtminstone för 2/3 av familjen. Den tredje medlemmen har fått ett jobb och behöver därför låtsas som om juli är vilken annan ”inte semestermånad” som helst. Trist men kul på samma gång såklart 🙂

En annan stor sak som händer nu är att två av Js käraste pedagoger slutar på förskolan. Det är något jag helt valt att förtränga men nu står det inför dörren och jag blir som helt handlingsförlamad. Som i ett töcken har jag börjat skriva på ett brev till dem. Men vad säger jag egentligen till någon som under 2 år, nästintill dagligen, har tagit hand om det finaste jag har? Inte ett ord räcker till för att beskriva hur tacksamma vi alla tre är över denna tiden. Hur ska vi kunna tacka för alla kramar och för alla tårar de torkat när vi inte kunnat vara där. Hur ska vi kunna tacka för alla plåster de satt på små sår. För att de tagit sig tid att förklara när något blivit fel. Tacka för att de lärt Julia att säga till när det räcker, när det går för fort eller när något känns fel. Och för för att de dagarna i ända har stått ut med 1 000 frågor – både från J och från oss föräldrar. Hur tackar man för sånt?!