05.30 vaknade J
07.10 och jag är mer sömngångare än något annat.
Talade om för J att jag tänker vila på soffan och ungen som bara vrålat rakt ut varenda gång jag föreslagit att hon bör göra detsamma väntar tills jag blundar (rävsover) och sen lägger hon sig ner och gör detsamma.
Rävsover alltså. Men hon ligger ner. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning.
Mer död än levande efter ett rude awakening kl05.20 då J började härja. Jag släpade mig själv, och henne, ner till vardagsrummet där hon härjat som ett sjölejon sedan dess.
08 väckte vi D för lite gemensam frukost. Nu är tanken att jag ska få vila en timma men jag kommer inte till ro trots att kroppen värker av trötthet.
Kosläppet på Strömma känns inte jätte lockande. Men jag kan ju alltid sova i bilen…
Åh vad roligt det är när nattningen tar 1.5 timma… Ännu roligare när vi gör på Ds sätt. = vi (D och jag) ligger som döda sillar i sängen medans J härjar runt.
Jag tror mer på att låta henne sitta med nere i soffan tills hon somnar, eller tills det är dags för oss att gå och lägga oss.
Jag gillar mitt sätt mer, dels för att det är mitt sätt och för att D och jag får någon slags kvalitetstid tillsammans innan det är läggdags för denna tanten.
Vaknade ca 02 inatt av att det stod ett litet barn vid sidan av min säng och klappade mig på kinden. Scared as shit tills jag förstod att det var J som själv knallat ur sin säng och traskat upp till vårt sovrum.
Första gången inatt alltså, det vore sweet om hon fortsätter att fixa detta själv framöver.
Alltså jag har svårt att sätta ord på hur stort det känns. Men det är väl lika bra att förlikas med faktumet, hon är inte så himla liten längre.
Än så länge är hon inte uppe och tassar.
(vi missade dock första omgången = lunchvilan. När vi hörde att hon vaknade gick Daniel upp med en gång av gammal vana)
Det kändes som om det är dags nu…
Premiär inatt. Fullständig rapport kommer imorgon.
