Gårdagen var en jäkla mix av allt. Julia vaknade i vanlig ordning 05.30, med i vanlig ordning menar jag att det är ngt hon gjort hela veckan. Att gå upp 05.30 5 dagar i rad och sedan vara uppmärksam till 100 % tär, ååååh vad det tär.

10.42 var vi i Kungsbacka. Vi mötte upp mamman för lunch innan vi skulle till nya lägenheten och lämna över vårt kontrakt. En visning av lägenheten för mamma så hon vet vad vi gett oss in på. Vidare till Åsa för att träffa lilla mormor, Åh vad glad hon blev av att se oss, eller iaf Julia. Och Julia i sin tur tyckte det var roligt att dra mormor i rullgardinen (gäddhänget under hakan)

Efter visiten hos mormor körde mamman oss hem på vägen plockade vi upp Pontus från sin praktikplats.

Jag förstår att dagen inte låter så märklig. Men ngnstans i mitten fick jag ett psykbryt på Daniel. Det var en kombination av trötthet, förkylning och en gnutta besvikelse.

Det nämligen var bestämt länge att vi ska till släkten i Stockholm under påsk. När vi fick reda på att vi eventuellt skulle flytta helgen därefter har jag pratat om att det är bra om vi åker upp på skärtorsdagen och hem igen på söndagen för att få en heldag tillsammans att packa. Och när det fanns ett eventuellt tidigare flyttdatum (20/05) så kanske han kunde tagit ledigt på onsdagen med.

Igår berättade Daniel att dom har leverans för ett projekt på torsdagen. Vilket innebär att tidigare flytt inte är möjlig. Och eventuellt kunde han inte åka på torsdagen. Då fick jag mitt psykbryt, men jag tog inte ut det på honom (inte då) utan klickade helt enkelt bort vårt samtal. Pedagogiskt eller hur?

Någon gång under eftermiddagen sansade jag mej och kom fram till att det är inte hela världen. Att flytten inte blir förrens den 01/05 är kanske lika bra? Och vi behöver inte åka i samlad trupp till Stockholm heller, Daniel kan ju komma med ett senare tåg eller t.o.m. på fredagen? Jag är hyffsat säker på att släkten ändå mest längtar efter Julia

Julia och hennes mormor på lunchdate igår