Julia sover ganska yvigt om nätterna. Hon ligger och fäktar med armarna och sparkar av sej täcket stup i kvarten. Det lugnar henne om jag har min hand på hennes bröst, ibland lindar hon sina små händer runt min hand och drar den upp till sitt ansikte och då, då blir hon lugn. <3

Saknaden efter Pike går i vågor. Just nu är dom en tsunami…

Det gick bra. Eller så bra det kan gå när någon förväntas att dö.

Han var så duktig vår kille. Han fick lugnande innan kanylen sattes. Av det lugnande kräktes han. Typiskt nog hade han fått en wienerkorv av mamman innan vi åkte. Den åkte upp igen, i de fem prydliga bitar hon brutit av den i. Och karakteristiskt nog snabbade han sej att äta upp två av bitarna innan Daniel hann städa bort dem. Och det är så vi minns honom, ganska missunnsam

Pike ”Korvas, Pajjen” Gerdgren

Sen ska vi packa in oss i bilen en sista gång… Jag var förbi veterinären igår och frågade hur det hela går till. Det finns två alternativ.

1. Han får en dos lugnande innan dom sätter kanyl. Det tar en längre stund iom att det lugnande måste verka först. Sen när kanylen är satt och han får överdosen tar det 1- 2 min

2. Han får överdosen och sen tar det 1 – 2 min

Det är svårt

klumpen i magen
gråten i halsen
och
tårar i ögonen

Pike som liten valp med sin favorittant Glimma. Hon väntar iaf på honom. Så han blir inte ensam

Du ser väl att han gillar mej eller hur? Gööör mycke gillar han mej

Sen lekte vi 414-Rules. Kolla vad hårda vi är!

Nu börjar katarakten synas i Pikes högra öga med… Han är så fin vår kille, och allt är perfekt så länge vi är hemma. Men ute, där börjar det bli läskigt även på dagtid och det är inte så märkligt.

På fredag kl 14 ska vi vara hos veterinären. Vi har valt att gå till den kliniken som ligger i vårt område, där har vi vart vid ett tidigare tillfälle på vet-besök och jag har vart där med Pike och handlat godis vid ett par tillfällen så har vi tur tror han att vi ska köpa ngt gott.

Det känns så tungt, igår när vi var i KBA frågade mamman om det var OK att hon slängde Pikes matskål. Och det är klart att det är OK, men det kändes konstigt att säga. Jag försöker att inte gräva ner mej i det men det är oundvikligt. Att slänga hans koppel, selar och bäddarna kommer vara jätte jobbigt. Det enda jag vill behålla är hans bruna läderhalsband med den fina namnbrickan på. Allt annat ska bort. Jag måste få ett tag på mej att låtsas som om det inte hänt.

Det är bara två veckor kvar.

Och det är helt OK, är man en väldigt glad och intresserad bebis på ÖF, blir man trött och då ska man sova. Jag får erkänna att dagens besök var det enda hitintills som Julia vart glad iaf 90% av tiden. De resterande 10 % berodde på att hon var hungrig och efter bara 4 minuter med flaskan (hon hann med typ 30 ml) så powernappade hon 10 min innan det var dags att köra igen. Eller köra och köra, hon ligger ju mest på en matta och viftar med armarna och sparkar med benen.

Vi passade på att hämta Pike när vi ändå var i krokarna. Det känns märkligt att inte göra det jämt sen… Pike har vart hos samma dagmatte sen årsskiftet 2007/2008 och alldeles, alldeles snart är den ”eran” över.. Det återstår endast 3 hämtningar…

Och jepp, du ser alldeles rätt. Pike sitter på fönsterbrädan och solar sej Vårt gull <3

I lördags var ju tanken att Daniel skulle tagit med sej Julia ut så att jag kunde få någon timma för mej sjäv. Så blev det inte utav lite olika anledningar. Dels sov Daniel tills klockan var 10.30 och sen vid 12 så ringde mamman och pappan och undrade om Julia och jag ville följa med hem till farmor och farfar på fika, och det ville vi så klart. Jag kan ju inte missa en chans att visa upp mitt lejon Och Julia fick tillfälle att åka i sin nya bilbarnstol som hennes snälla morfar köpt

Och igår blev vi (nästan som vanligt) bjudna på middag i KBA. Så då packade vi in oss i bilen med alla tillbehör som måste med nu för tiden (vagn, 8 ombyten för alla inblandade och babysittern) och åkte dit. Pike rusade runt i trädgården som aldrig förr, vår lilla stolle. Sen fick han och Kaxe tillbringa någon timma med Pontus medans vi andra åkte till Kungsmässan. Där fick Julia två söta tröjor från sin mormor. Tack Tack.

Och det var ju tur för när vi kom hem, efter matningen började hon kräkas… Bägge tröjorna och en body hanns med innan hon var klar.

Tröjorna kommer från Zara, och jag får erkänna att det är min nya favorit butik när det gäller barnkläder! Så mycket fina grejer, nästan samma prisklass som H&M fast med bättre kvalité på grejerna. Jag menar kolla själv Zara.com (kids -> baby girl 3-36 months) nästan allt kan jag tänka mej att klä Julia i. Speciellt alla tröjorna med applikationer

I måndags förra veckan (27/9) fick konstaterat att Pike har katarakt (grå starr) på vänster öga, det visste vi, det såg ju t.o.m. vi med blotta ögat. Men när veterinären undersökte honom såg hon även en begynnande katarakt på höger öga… Det gör som tur är inte ont för Pike, men hans synfält är minst sagt begränsat och när katarakten väl brutit ut helt på höger öga är han kanske i det närmsta blind.

Och nu börjar det som än så länge är det värsta jag vart med om.

Vi pratade om eventuellt utfall helgen innan och bestämde att om det bara var vänster öga så låter vi det vara, vi opererar inte, han är ju fullt fungerande och lycklig med ett öga. Det fanns inte i våra huvuden att han skulle ha de på höger med.

Absolut, det finns hundar som lever lyckliga liv som blinda. Men Pike skulle inte en av dem, det vet vi helt bestämt.

Vi har bestämt oss. Ganska snart så åker vi en sista gång till veterinären. För det är otänkbart för oss att Pike ska gå här hemma och bli helt blind. Det finns inte, han mår inte bra av det, vi mår inte bra av det.

I början av november åker vi till KBA, Pike får leka med Kaxe ute i trädgården, spela fotboll och goa grejer att äta. Pappa kör oss till veterinären (Julia blir kvar med mamman)…

Och sen, ja sen åker vi hem.. Utan Pike. Utan vår kille, vår underbara Korvas!

Det är det bästa för honom. Det är det värsta för oss.