Daniel och Julia sitter ute i hallen och jag sitter i soffan i vardagsrummet.

Ja, vi är hemma alla tre.
Ja, vi borde kanske lägga bort telefonerna. Sen…

Igår sken solen, Julia var på gott humör hela dagen och jag packade inte en enda kartong. Däremot bokade jag flyttfirma, fönsterputs och bokade om tatueringstiden till i sommar någon gång.

Och så följde jag strömmen och tog hem Hipstamatic. En perfekt app för mej som sällan orkar fixa med bilderna jag tar med kameran i iPhonen.

Vi var hos BM i onsdags, gången innan var den 21/07. Sedan dess hade mitt järnvärde ökat (nej har inte tagit ngra tabletter för det), SF måttet hade ökat med +2 cm (ligger inom den normala kurvan) och min vikt hade ökat med 3 kg (inte fullt så kul men ff är viktökningen för denna graviditeten ett skämt).

Nu är det 1 dag, 9 timmar och 3 minuter kvar till BF (nej jag är inte sjukt fixerad, det är min iPhone app som räknar ut det åt mej).

Jag har ett ganska långt tag följt en blogg på AlltomBarn. Det är en alldeles fantastisk kvinna som heter Linda, en alldeles fantastisk kvinna och dessutom nybliven mamma.

För några dagar sedan kom hennes och Ds lilla Bosse till världen. Och jag har ju följt bligen och kunnat ana att han var nog inte så liten. Och idag kom bekräftelsen!

Utdrag ur deras förlossningsberättelse

Vad stor han är, oj vilken bjässe, säger personalen.
Jag fattar ingenting. Han är liten som en fågelunge. Har det månne nallats på handspriten här?
Han är så liten, så liten. Ena läkaren gissar på över fem kilo. Jag skrattar åt stolligheterna. Över fem kilo, nu får det räcka med tokigheter. Jag gissade inte alls, jag kunde inte bry mig mindre, men någon jätte handlade det inte om. Det såg alla med friska ögon.

Därför håller jag på att ramla av sängen, där jag ligger och blir ihopsydd från norr till söder, när en sköterska tar Bosse, lägger honom på vågen och meddelar: 5450 gram. 55 centimeter lång.

Och jag skrattar så jag gråter! Mest för att jag på ngt sätt är stolt över Linda som klarade av det och såklart över hennes fantastiska D som stod pall hela tiden. Men inom mej väcks det en liten liten fågel, en som kvittrar ”Tänk om!”

Och det börjar närma sej nu. Det är 8 veckor och 3 dagar kvar tills BF (det vet jag för det talar min iPhone om för mej ). Som längst är det 10 veckor kvar, för om jag inte är helt ute och cyklar blir det hela igångsatt om man går över tiden med två veckor. Eller så är det typ 5 veckor kvar om vi kollar på statistiken för mamma. Oavsett så känns det, det är nära nu

Min finaste vita är på väg tillbaks till Göteborg!

”Enheten är utbytt på garanti.”

Alltså utbytt, utbytt, jag får en helt ny telefon, en utan en endaste repa!

Sweet!

Jag har lämnat ifrån mej min finaste vita. iPhonen alltså. Det sticker i hjärtat. Men jag var tvungen. Skalet sprack tidigt i våras men jag har liksom inte vart mentalt förberedd på att lämna ifrån mej den förrens nu. :/

Som tur är har jag ju en iPod Touch liggandes hemma som får funka som substitut. För inte kan det väl förväntas att jag själv ska hålla reda på i vilken vecka jag är? Eller att jag ska börja lägga patiens, för hand?!

Nope, that’s not me

Testar nya versionen av WordPress för iPhone