Min man är sjuk. Förkyld för att vara precis. Men riktigt, riktigt förkyld inte så där fjantigt ynklig utan på riktigt.

Så kväll försöker jag dränka Daniels snarkningar med ljudet från TVn.

Och ang. budgivningen på radhuset så drog vi oss ur igår. Kanske mest mitt fel då jag tvärvände i flyttfrågan i måndags. Varför i hela friden ska vi flytta precis just nu? När vi ska gå på föräldraledighet och innan Dunderklumpen är stor nog att uppskatta sin omgivning? Det är ju helt klart bättre för oss att bo kvar här, med dryga 100 meter till spårvagnen och med promenadavstånd till stan. Så påminn mej om det nästa gång jag visar bilder på nytt boende.

Är det höst nu? Min förvirring blir större för det var någon på vädret som pratade om Indiansommar i veckan, precis när jag landat i tanken på höst. Så hur är det egentligen?

För inte fasiken kändes det som höst ute i Hindås? Det var snarare på gränsen till för varmt under vissa stunder av den omänskligt långa (4 timmar) promenaden. Det var iofs bara att konstatera att Hindås har väldigt bra promenadvägar och mycket vacker skog. För det var en härlig promenad i rask takt och stundtals fick jag minsann putta barnvagnen med! Även om Mari kanske inte var nöjd med att jag skyddade mej mot kalkoner genom att ställa barnvagnen (med Karl i såklart) mellan mig och de äckliga/läskiga djuren.

Som av en händelse var det även huset som låg granne med kalkonerna som var till salu. Ett alldeles otroligt bra läge med en utsikt som var helt fantastisk. Lagom liten tomt och en altan. Och alldeles, alldeles tomt. Visning imorgon kväll… Mmmm, vi får väl se.

Saga är badad.

Men det kostade (som vanligt) en hel del otäcka läten (Saga som förtvivlat ropar på hjälp och jag som förbannar henne), svett (jag alltså, är det meningen att man ska bli svettig av att bada en katt?) och tårar (jag som skrattar så jag gråter över Sagas försök att komma undan badkaret).

Det börjar alltid på samma sätt, jag vallar Saga in i badrummet och stänger badrumsdörren (nog för att Pike gärna hade vart publik men det är lättare att vara ensam) och redan då vet Saga om att ngt är fel. Då gömmer hon sej antingen på ett av två ställen (bakom duschdraperiet eller under badrumsskåpet). Så när vattnet är igångsatt och har rätt temperatur är det bara att dra fram henne. Idag lärde vi oss nya saker, fliker man in klorna i badkarsmattan tappar sugpropparna fästet och mattan följer med när Camilla tvingar Saga ner i badkaret igen. Att tro att badvattnet försvinner av sej självt efter badet är dumt, det försvinner ingenstans för all päls samlas i avloppet och bildar ett alldeles eget litet djur.

Och annars idag då? Vi åkte förbi det intressanta huset, konstaterade snabbt att ännu ett + var att det redan fanns en hundgård men ett stort – är att vägen är mer vältrafikerad än vi trodde.