Under hela graviditeten har mina drömmar blivit allt verkligare. Inte så att de bara handlar om det som komma skall, utan bara så att ibland när jag vaknar så kan jag inte riktigt skilja dröm från verklighet.

De senaste dagarna har jag vaknat med ett leende på läpparna och en känsla som snart slår in. Precis innan jag vaknar så har jag drömt om att jag suttit i vår säng och ammat Dunderklumpen. I drömmarna går det som en dans och är bara ljuvligt, låt oss nu hoppas att verkligheten blir sån med. För såriga bröstvårtor och frustrerad bebis/ mamma vill Daniel nog inte ha

Det är helt normalt att vara öm i och runt bäckenet genom graviditeten. Det kan växla mellan lätt ömhet och smärtor och antingen sitta som en ring kring bäckenet eller mer lokalt framtill vid blygdbenet eller baktill under korsryggen. Ibland kan det göra ont i ljumskarna eller i slidan, upp mot bäckenet. Smärtorna är ofta hormonellt betingade, eftersom graviditetshormonerna mjukar upp ledbanden i bäckenet. På så vis blir ditt bäcken mer smidigt till förlossningen så att ditt barn lättare kan röra sig ned genom födelsekanalen.

Så… Tror du att jag är det minsta sugen på ngnting alls? Nej, just det

Vi har pratat om det ganska mycket, det där med hur nära man kan bo sina vänner/ familj utan att det blir för nära.

Det vi kunnat enas om är att samma område går bra, helst på motsatta sida så klart. Men närmre funkar med, nyckeln i det hela är att man ska kunna gå omkring i sin egen trädgård utan att vännerna ser en. Eller t.o.m. kunna ha hem andra vänner och inte känna att ytterdörren har en skylt som det står ”Drop-In” på.

Men frågan är om det verkligen hade vart bättre i detta läget. Alltså om vi bott i Hindås, närmre fam. Pantzarvagn. Nu när Mari har ynka 9 dagar kvar till Adas BF och jag har hela 38 dagar kvar tills det är dags för Dunderklumpen att komma ut. Som det är nu kan vi ju iaf skylla på att det är på tok för långt för oss att ses, även om vi går hemma. Det är ändå ett par kilometers gångväg från hållplatsen till hemmet och med fogar som knappt sitter ihop så säger det sej själv att det kanske inte är bästa idén nånsin, speciellt inte i strålande sol och 26 grader.

Men om vi bott närmre varann, vad skulle vi då haft att skylla på? För en del dagar (läs 87 % av tiden) vill jag bara ligga under parasollet på balkongen och sippa granatäpplejuice med isbitar och sugrör läsandes en av alla mina How-To-Graviditet/ förlossningsböcker. Då lockar inte ens ett par timmar med en av de käraste vännerna jag har. Inte ens lite grann faktiskt.

Om du är gravid är kanelbulle och mjölk visst middag!

Jag är trött på det här nu.

Jag känner mej stor och inte blir det bättre av att veta att det är under de kommande 5 veckorna som hon lägger på sej (vilket i sin tur innnebär att jag lägger på mej). Jag är också redigt trött på hormonsvängningarna, de som mest innebär gråt. Det är knappast vackert när en gravid kvinna sitter nedanför en soptunna och bölar över en död fågelunge. Det är inte heller fint när samma gravida kvinna låser in sej i badrummet över ngt elakt som hennes make sagt (speciellt inte när det han sa varken är elakt eller osant).

Det enda jag kan säga är att den vattenfasta mascaran som inhandlades i februari har vart värd sin vikt i guld.

Japp, det fanns faktiskt en sån. Den skickade jag till Daniel 6/8 förra året.

• Lägenhetsorientering (som köksorientering fast lite större)
• Köp en tvättmaskin (skulle kunna avvakta tills det faktiskt är en Dunderklump på G)
• Dammsug 1 gång i veckan välj en dag så kan jag påminna dej (som byte kommer jag att damma 1 gång i veckan)
• Bli bättre på att planera måltider (under helgerna innebär det 3 tillfällen per dag)
• Och sen kommer
  Malte eller Henrik eller Christian eller Melker eller Frank eller Svea eller Iris eller Eira eller Alma

Även om vi tänkt tanken tidigare så kom knuffen vi behövde bara dagarna innan. Det är egentligen helt galet, det hände två saker under ganska kort tid som gjorde att vi bestämde oss på riktigt. En sak på jobbet och en sak inom familjen (det var bara någon dag innan som Nellie och Tobias var här och berättade att dom väntade barn). Men nu är vi här. Och tänk vad kul det hade vart om Julia bestämde sej för att ha den 6/8 som födelsedag

I onsdags på MVC var det dags för en ny vägning. Inte favoritmomentet men likväl, ganska viktigt. +4 vart utfallet denna gången. Det gjorde inte mej direkt lycklig men samtidigt är jag inte helt förvånad. Chokladbollarna och Fantan måste ju göra ngt.

Men å andra sidan så påminde vår Barnmorska Antonia mej om att jag faktiskt än så länge ”bara” ökat 9kg. Helt inom ramarna om vad som är OK.

Så idag har jag gjort en ny sats chokladbollar. Cuz Antonia says it’s OK