Eller är det såhär vanlig PMS känns?… Som en riktig gråtmås?

Och nu, efter graviditeten med Dunderklumpen, är dom inte bättre. Tvärtom, de är värre. Jag förstod att det är vanligt att man ökar en stl eller två under graviditeten men jag hade inte räknat med att stl var här för att stanna. Nu drar jag istället en stabil 42-42,5 i värsta fall tom 43!

Jag DÖR!

Hursom nu har jag iaf hittat två par fina höststövlar! Dels har vi dom fiiina men ack så dyra stövletterna från Johanssons

Och så har vi dessa! Nyaste inköpet, billigt, billigt från La Redoute

De sitter som messmör på mina fötter just nu och det känns underbart! Och klacken är så pass låg och bred att jag vågar barnvagnspromenera med dem.

Kul att det ser ut som om mina tuttar har försvunnit… Det har dom verkligen inte men i proportion till magen är dom inte mycket att hurra över

Jag gick såklart och la mej efter frukosten, ska ju in till stan så jag vill ju vara ngt utvilad iaf. Men jag tänkte inte på smärtan förrens jag gick upp för andra gången. Mest har jag trott att jag belastat höfterna fel så jag har bara bytt sovställning men det är inte den smärtan jag känner nu…

Det är inte heller den smärtan jag haft tidigare (sammandragningarna) utan denna smärtan sitter nere i ryggen. Daniel, min finaste pärla, försökte massera mej när jag satt på sängkanten förut men det gjorde bara ont. Men han försöker iaf

Men innan lunch får hon inte komma! Jag ska ju till frisören!

En annan ligger i bara linne, utan täcke och gör fåniga försök till att vända och vrida sej för att hitta en ställning där så lite hud som möjligt kommer i kontakt med sängen för att ens ha en chans att somna till.

Fånigare ändå blir det när jag vaknar vid 05 tiden av att Daniel ligger och mumlar att det är varmt. Smått irriterat klappar jag honom över bröstet och viskar ”Hysch”. Med ens ser han klarvaken ut (jag vet att han inte är det) och väldigt, väldigt förnärmad. Och istället för att bara lägga sej ner och var tyst börjar han böka runt och vira in sej i täcket och till sist, när jag tror att han äntligen är klar så masar han sej närmre lyfter på täcket och ska ligga sked. I ett rum som är så varmt att t.o.m. Satan gråter!

Jag dööööör! Nu har jag gått upp, bäddat med ett lakan på soffan, öppnat balkongdörren och satt igång ugnen för att kunna grädda brödet som kalljäst i kylen över natten. Nu börjar min dag, kl är 06.21

I vanlig ordning gjorde vi ingenting alls, slappade i solen, pratade mycket bebisgrejer, drack smoothie och prövade på att dricka hallonbladsthé (ingen storfavorit för min del, men Dunderklumpen blev pigg iaf).

Och med tanke på att vi inte gjorde ngt så kan jag inte förstå varför jag är helt slut idag? kl är 12.37 och jag har inte lämnat sängen ännu. Men det ska jag ta tag i alldeles strax för Pike måste ju trots allt ut.

Eller?

Förresten, imorgon är det exakt en månad tills Dunderklumpens BF Dessutom har vi kl 11 tid hos BM för att kolla så att klumpen ligger med huvudet ner och fötterna upp (spontant tror jag inte att hon gör det än. Eller så är hon bara sjukt lång för hennes rumpa stöter emot mina bröst HELA TIDEN)

De senaste dagarna har jag vaknat med ett leende på läpparna och en känsla som snart slår in. Precis innan jag vaknar så har jag drömt om att jag suttit i vår säng och ammat Dunderklumpen. I drömmarna går det som en dans och är bara ljuvligt, låt oss nu hoppas att verkligheten blir sån med. För såriga bröstvårtor och frustrerad bebis/ mamma vill Daniel nog inte ha

Det är helt normalt att vara öm i och runt bäckenet genom graviditeten. Det kan växla mellan lätt ömhet och smärtor och antingen sitta som en ring kring bäckenet eller mer lokalt framtill vid blygdbenet eller baktill under korsryggen. Ibland kan det göra ont i ljumskarna eller i slidan, upp mot bäckenet. Smärtorna är ofta hormonellt betingade, eftersom graviditetshormonerna mjukar upp ledbanden i bäckenet. På så vis blir ditt bäcken mer smidigt till förlossningen så att ditt barn lättare kan röra sig ned genom födelsekanalen.

Så… Tror du att jag är det minsta sugen på ngnting alls? Nej, just det

Det vi kunnat enas om är att samma område går bra, helst på motsatta sida så klart. Men närmre funkar med, nyckeln i det hela är att man ska kunna gå omkring i sin egen trädgård utan att vännerna ser en. Eller t.o.m. kunna ha hem andra vänner och inte känna att ytterdörren har en skylt som det står ”Drop-In” på.

Men frågan är om det verkligen hade vart bättre i detta läget. Alltså om vi bott i Hindås, närmre fam. Pantzarvagn. Nu när Mari har ynka 9 dagar kvar till Adas BF och jag har hela 38 dagar kvar tills det är dags för Dunderklumpen att komma ut. Som det är nu kan vi ju iaf skylla på att det är på tok för långt för oss att ses, även om vi går hemma. Det är ändå ett par kilometers gångväg från hållplatsen till hemmet och med fogar som knappt sitter ihop så säger det sej själv att det kanske inte är bästa idén nånsin, speciellt inte i strålande sol och 26 grader.

Men om vi bott närmre varann, vad skulle vi då haft att skylla på? För en del dagar (läs 87 % av tiden) vill jag bara ligga under parasollet på balkongen och sippa granatäpplejuice med isbitar och sugrör läsandes en av alla mina How-To-Graviditet/ förlossningsböcker. Då lockar inte ens ett par timmar med en av de käraste vännerna jag har. Inte ens lite grann faktiskt.