Glöm svinis, jag har blivit senil!

Det började i onsdags. Jag gick upp, fixade ordning (mej så gott det går), bredde en smörgås med leverpastej, tog fram lunchlådan, la lunch lådan i en påsen samtidigt som jag åt min smörgås samtidigt som jag vandrade ut genom dörren.

När jag väl kom till jobbet var smörgåsen uppäten och lunchlådan väck. Smörgåsen åt jag ju upp i väntan på spårvagnen så det var väl inte direkt en överraskning, men vart hade lunchlådan tagit vägen? Glömd på vagnen, på hållplatsen, i hissen, i hallen eller på diskbänken? Ringde Daniel som ff var hemma och som kunde konstatera att lunchlådan låg i hallen på en stol under en halsduk och på diskbänken stod leverpastejen framme…

Idag gick jag upp fixade ordning mig lite extra (vilket i min värld innebär en ögonskugga som inte går ton i ton med min hudfärg). Åkte till jobbet. Vid lunch var det jag som skulle hemåt för att gå ut med Pike. Halvvägs hemma hittar jag inte mina nycklar. Surt att kliva av vagnen och gå till Daniels jobb för att låna hans nycklar. Kommer hem och ser mej själv i spegeln och kan konstatera: Rouge, ögonskugga, ögonbryn. Ingen mascara…

Ska jag skratta åt eländet eller bör jag uppsöka läkare?

Btw. Mina nycklar låg prydligt på skrivbordet på jobbet där jag lagt dom under förmiddagen.

bilden kommer från stock.xchange http://www.sxc.hu/profile/clsawyer