J sover. Faktiskt så somnade hon redan 19.05. Det har inte hänt under de senaste 4 veckorna. Och bara därför tror vi att hon håller på att bli sjuk. För gud förbjude att det skulle vara så att hon faktiskt bara var trött.

Efter hämtning från förskolan idag tog J och jag bussen till Vallda för att hämta hem hennes cykel. En stabil begagnad liten sak och gissa om det var en lycklig J som villigt lämnade ifrån sig pengen till den numer före detta ägaren?

Så glad var skiten på väg hemåt igen. ”Cykkle!, Cykkle!” tjöt hon åt varenda människa inom hörhåll.

I morse gick jag upp med Julia för att Daniel skulle få sova ut lite grann och för att försöka få lite rätsida på Julias nya rutin i att inte vilja sova på förmiddagen. Tror den fixa idéen mest handlar om att hon testar Daniel egentligen.

10 gav jag mej av ner i cykelrummet, dammade av den lilla blå, pumpade däcken och gav mej av på en cykeltur. Hann typ 300 meter innan jag cyklade in i mamman. Tänk vad liten denna staden är ändå

Efter en pratstund med henne SMSade Eleonor och frågade om hon och Tyra fick komma och leka. Och en lekstund för Julia är alltid välkommen så jag vände om och cyklade hem. Hemma avslutade Daniel och Julia sin lunch och gav sej ut på lunchpromenad medans jag stannade hemma, drog dammsugaren ett varv och slängde ihop en sockerkaka.

Att Julia leker bra med andra barn är en överdrift. Hon är ganska oförsiktig och yvig i sina rörelser så de snälla klapparna på kinden blir mer rediga käftsmällar. Men hon försöker iaf.

Imorgon hägrar ett studiebesök på en av förskolorna vi tänkte söka till vintern.

Sen två veckor tillbaka cyklar jag till och från jobbet. Hur härligt som helst, trots att det innebär mössa och vantar till varje dags utstyrsel. En annan trevlig sak är att jag iom cyklingen faktiskt har aptit på morgonen, så frukosten går ner otroligt mycket lättare, något jag är tacksam över för frukost innan kl 8 har alltid varit ngt som tar emot.

En bieffekt är att jag hela tiden tycker att jag kan unna mej saker, iom att jag är så duktig som ändå cyklar. Idag består unnandet av öl (alkoholfri givetvis), nacho chips och hemmagjort guacamole = mosad avacado, vitlök och lite lite gräddfil. Det känns ändå inte så onyttigt men ack så syndigt

Idag har jag premiär cyklat. Till jobbet för säsongen alltså, inte för första gången någonsin!

Hursom, det gick bra, nog för att magen kommer i kläm (redan?!) mellan pedalvarven. På väg till jobbet var det mössa och vantar som gällde för nog är 4 grader inte jätte mycket, men på vägen hem i gassande solsken (termometern på balkongen säger 34 grader i solen) så var det precis tvärtom. Underbart! Så himla härligt med kontrasterna!

Mindre underbart var när jag kom hem och upptäckte att jag lämnat min plånbok ngnstans. Mest troligt på jobbet…

Gravidmongot strikes again!

Nu ska hon expresstina lite muffins och koka kaffe för lillebror Johan är på väg hit för lite socialisering.

Jag har gjort ngt bra!

Ngt väldigt olikt mej. Och om tre månader vet vi om det lönade sej. Om inte så är det tillbaks till ”the old fashioned way” som gäller

Det var ett tag sen sist och nu vill jag eg. bara säga att jag på vägen hem fick den finaste komplimangen någonsin! Jag gick längs Allén från jobbet mot Järntorget med cykeln i ett stadigt grepp i ena handen och med Pike i koppel i andra handen när en kvinna korsade gatan (hon gick i andra riktningen) och sa

Åh jag önskar att jag hade kamera med mej för jag skulle vilja ta ett kort på er för ni ser så vackert somriga ut, den lilla hunden så där, din blommiga cykelkorg och du med ditt vackert krulliga hår!

GENERAD! Men jag som måste bli bättre på att ta komplimanger som just komplimanger rodnade lite lätt och klämde ur mej ”tack så mycket”

Men vem gör så? Alltså, jag ser ofta detaljer eller händelser som skulle göra sej grymt bra på bild, men att verkligen lägga den lilla lilla stunden extra?

Och vem säger egentligen ”krulligt hår”? Visst jag kan väl gå med på att mitt No-Poo:ande har gjort lockarna er framträdande, men krulligt? I dunno…