Under den veckan jag tog cocillana mot hostan ammade jag inte Julia. Under den veckan jag inte ammade Julia pumpade jag istället. Tydligen till ingen nytta, för jag har mer eller mindre sinat. :/

Alltså det finns några få slurkar men de kommer så långsamt att Julia blir irriterad och börjar bitas med sin huggtand, och då, då är det slut tuttat bums!

Sen igår kokar jag eget amningsthé för fulla muggar, jag är inte beredd att ge upp amningen ännu.

Medans jag går på undermedicinen (cocillanan) är amning helt uteslutet då cocillana innehåller både sprit och morfin, nu är det istället pumpning som gäller. För om jag inte pumpar är väl risken att jag ”torkar ut” och jag vill ju faktiskt amma ett tag till. Det är nästan 2 månader sedan jag behövde pumpa senast så jag har dålig koll på hur mycket jag egentligen producerar…

Nu har jag precis pumpat 125 ml… På ett bröst! På det första fick jag ut nästan 110 ml. Inte konstigt att Julia storknar ibland när hon blivit ammad

Ringde Sjukvårdsrådgivningen igår för att fråga när efter det att jag slutat med cocillanan jag kan amma igen. Fick till svar att efter 1 timma är koncentrationen som högst och efter 48 timmar fanns 30% kvar i urinen så rekommendationen är att jag avvaktar i 72 timmar. Och innan jag hann fråga så började Julia stortjuta så då la jag på men WTF? ”efter 48 timmar fanns 30% kvar i urinen” vad är dom där och mäter för?! Hur stor är koncentrationen i bröstmjölken vill ju jag veta!

Slog till och köpte nya BHs (BHar?) på Change i lördags. Och när jag handlar BH gör jag det på Change, jag kan inte göra det ngn annanstans, min storlek finns liksom inte.

Hursom, i normala fall (alltså innan graviditeten) drar jag 95G. Nu drar jag tydligen 90I… Alltså 5 cm mindre om ryggen men TVÅ kupor upp…. WTF?

Julia vaknar i regel tre gånger under natten och vill ha mat. Oftast väcker jag Daniel som får byta blöjan först medans jag sätter mej i soffan och gör mej redo för amning men de senaste nätterna har jag lyxat till det. 2 av amningarna gör jag i soffan och efter amning nr 2, som brukar infalla runt 4-5 snåret, lägger jag henne bredvid mej och så slumrar vi vidare till 7-8 ngn gång och när hon vaknar då gör vi sista nattamningen.

Men inatt – ujujuj vad lyxigt! Inatt efter första amningen som faktiskt dröjde till 3 la jag henne bredvid mej för hon kom inte till ro i vaggan. Och efter ngn timma har hon vaknat till och jag har, mer eller mindre i sömnen, liggammat henne och på så sätt fått nästan 5 timmar sömn!

Det är såklart inte första gången jag liggammat men det är ändå ett under i sej att jag lyckats dra av linne, bh, amningsinlägg, få ut tutten, lagt Julia rätt och sett till att hon fått rätt tag utan att vakna.

Under hela graviditeten har mina drömmar blivit allt verkligare. Inte så att de bara handlar om det som komma skall, utan bara så att ibland när jag vaknar så kan jag inte riktigt skilja dröm från verklighet.

De senaste dagarna har jag vaknat med ett leende på läpparna och en känsla som snart slår in. Precis innan jag vaknar så har jag drömt om att jag suttit i vår säng och ammat Dunderklumpen. I drömmarna går det som en dans och är bara ljuvligt, låt oss nu hoppas att verkligheten blir sån med. För såriga bröstvårtor och frustrerad bebis/ mamma vill Daniel nog inte ha