Alltså det är så många saker med Julias förlossning som jag håller på att glömma.
t.ex.
– Att det ändå är jag som känner min kropp allra bäst
Att komma in till förlossningen och redan vara helt öppen och således bara behöva tillbringa 5 timmar på förlossningen (eller vi tillbringare nästan 8 timmar där men de sista 3 var ju Julia ute och då var vi bara kvar tills singelrummet skulle bli ledigt på BB)
– Hur det går att skrika NEJ! mena NEJ men ändå så skriker kroppen JA!
Ngt jag upplevde under de sista krystvärkarna. Sköterskorna hejjade på genom att säga ”Bara en gång till nu Camilla” Jag skrek NEJ men kroppen krystade likt förbannat
– Känslan av när Julia verkligen verkligen kom ut var liknas bäst vid känslan när jag trillade på golvet i gymnasiken och brände bort hud på knät
– Hur sanslöst mjuk Julia var när hon kom
– Att jag (om det nu blir en nästa gång) vill förlösas antingen stående eller på alla fyra
Det är så mycket lättare att arbeta med tyngdkraften än att motarbeta den
– I samband med allt togs min temp på det ”gamla hederliga” viset
– Landstingets stora fleecetäcken är det härligaste som finns
Julia lindades in en mindre variant när hon var vägd, mätt och APGARd, den ligger i en låda här hemma. Tvättad givetvis!
Jadu, man glömmer SÅ fort! Skriv ner alla detaljer du bara kan minnas för de bleknar tyvärr… Så plita ner allt du bara kan missas för det är ovärderligt och fantastiskt roligt att ha när åren går. Jag ångrar att jag inte gjorde det med A.
(Och själv kände jag min kropp så dåligt, trots att det var andra gången, att jag inte fattade att det var dax och fick vara glad för att vi hann fram typ, haha)
Det allra mesta står så himla bra beskrivet i journalen så det är mest små saker som behöver kommas ihåg 🙂
Ja precis, och det ju just de där småsakerna som man glömmer! Det är synd.