Julia närmar sej 26 veckor. Det är då en sån där välkänd utvecklingsfas inleds igen. Nu är det pipigt om kvällarna, väldigt pipigt. Så där pipigt att jag helst lyfter över Julia till storsängen och lägger mej själv för natten kl 20.30. För då är lejonet minsann nöjt, när hon får ligga nära, nära. Eller hon lägger ju av med pipandet efter ett tag, men det är kämpigt att höra det från 19 – 21 innan hon somnar på riktigt.

För hon är inte vaken när hon piper, det är ngt mellanting. Ungefär som när Daniel pratar i sömnen. Skillnaden är väl att Julia får en öm klapp på kinden och lite vjyss, Daniel däremot han får ett Tyst! fräst åt sitt håll.