På yogan i morse var vi 4 föräldrar med tillhörande bebis i ungefär samma ålder, vi föräldrar alltså vi var i samma ålder.
Det ses som god sed att hälsa på både förälder och bebis, men varför måste samtalet inledas med ”Hej! Är det en pojke eller flicka?” Spelar det verkligen roll? Julia har på sej bruna byxor, en lilaorange randig body, blåa strumpor och en svart bib. Jag kunde likaväl sagt att ”Det är en pojke” men det gjorde jag inte. Jag svarade ”Det här är Julia”. Hellre att hon identifierar sej i(med?) sitt namn än sitt kön. Men iom att inte ens namnet är könsneutralt så faller det ju lite där, men vad gör det? Jag försöker iaf.
Hursom, Julia är en glad bebis dagen tillära. 🙂
Det är för att våra hjärnor inte fungerar om vi inte får kategorisera in folk i rätt fack 😉
@Milla, Ja det är konstigt i dessa könsneutrala tider, att människor är så fixerade om bebben är pojke eller flicka. Men det kanske bara är en allmän öppningsreplik som tex. vackert väder ; )
Jo såklart att det är! Jag vet själv hur svårt det är att bryta traditioner, det är verkligen svårt att inte säga ”Vem är mammas tjej” och liknande. Men jag vill verkligen inte fokusera på att hon är just en flicka. Hon är ju så mycket mer 🙂
She’s looking more and more like you Camilla!! Så guuulig!!
Jag brukar dra mitt strå till stacken genom att aldrig ställa frågan om barnets kön, inte ens när jag får höra att någon fick barn igår.
Provade en gång att besvara frågan med ett ”det spelar ingen roll” men det är ganska djärvt…
Har också testat att svara så men fick ”onda ögat” från alla i rummet… *iiik*
senast ihelgen fick jag återigen höra, Han e på tok för söt för att var kille 😮