Jag är trött på det här nu.

Jag känner mej stor och inte blir det bättre av att veta att det är under de kommande 5 veckorna som hon lägger på sej (vilket i sin tur innnebär att jag lägger på mej). Jag är också redigt trött på hormonsvängningarna, de som mest innebär gråt. Det är knappast vackert när en gravid kvinna sitter nedanför en soptunna och bölar över en död fågelunge. Det är inte heller fint när samma gravida kvinna låser in sej i badrummet över ngt elakt som hennes make sagt (speciellt inte när det han sa varken är elakt eller osant).

Det enda jag kan säga är att den vattenfasta mascaran som inhandlades i februari har vart värd sin vikt i guld.