Saga är badad.

Men det kostade (som vanligt) en hel del otäcka läten (Saga som förtvivlat ropar på hjälp och jag som förbannar henne), svett (jag alltså, är det meningen att man ska bli svettig av att bada en katt?) och tårar (jag som skrattar så jag gråter över Sagas försök att komma undan badkaret).

Det börjar alltid på samma sätt, jag vallar Saga in i badrummet och stänger badrumsdörren (nog för att Pike gärna hade vart publik men det är lättare att vara ensam) och redan då vet Saga om att ngt är fel. Då gömmer hon sej antingen på ett av två ställen (bakom duschdraperiet eller under badrumsskåpet). Så när vattnet är igångsatt och har rätt temperatur är det bara att dra fram henne. Idag lärde vi oss nya saker, fliker man in klorna i badkarsmattan tappar sugpropparna fästet och mattan följer med när Camilla tvingar Saga ner i badkaret igen. Att tro att badvattnet försvinner av sej självt efter badet är dumt, det försvinner ingenstans för all päls samlas i avloppet och bildar ett alldeles eget litet djur.

Och annars idag då? Vi åkte förbi det intressanta huset, konstaterade snabbt att ännu ett + var att det redan fanns en hundgård men ett stort – är att vägen är mer vältrafikerad än vi trodde.